Utan blod av Alessandro Baricco

Ännu en riktigt bra bok av Alessandro Baricco. Det är en grym bok, men bra! Jag gillar hur författarens historier utvecklar sig.

Boken börjar med att tre män tar sig in i ett ödsligt beläget hus och skjuter kallblodigt ihjäl en man och hans son. Mannens dotter är gömd i en liten håla i golvet. En av mördarna, en pojke, upptäcker henne men låter henne vara.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering - Läsa klart?

Läser ni klart alla böcker som ni påbörjar? Förr gjorde jag alltid det. Hade jag påbörjat en bok, så skulle den läsas klart! Jag vet inte varför jag gjorde så. Kanske var det av rädsla att missa något? Kanske var det av nyfikenhet? Eller så var det bara den sorts uppfostran som jag fått - det man påbörjat avslutar man!

Men numera så läser jag inte klart alla böcker. Tycker jag verkligen inte om en bok eller inte är sugen på att läsa den så känner jag inte tvånget att avsluta boken. Är jag lite sugen på att veta slutet (fast inte vill läsa hela boken), så läser jag slutet. Men känner jag inte för att läsa boken så lägger jag bara undan den. Ibland kan det hända att jag påbörjar den på nytt senare.

Jag resonerar som så att eftersom det finns så många böcker som jag vill läsa och jag har svårt att få tiden att räcka till, så ödslar jag inte tiden på en bok som jag inte har lust att läsa!

Hur tänker ni?

Silke av Alessandro Baricco

Vilken underbar, underbar bok! Så tunn, men ändå så innehållsrik!!! Boken gav definitivt mersmak! Den här författaren beundrar jag verkligen! Hur kan man skapa något så stort med så små medel? Wow!

Jag tänker inte berätta något om handlingen utan bara uppmana er att läsa den! Jag hoppas att den ger er lika mycket!!!

Betyg: 5 av 5

Sängläge av Sarah Bilston

Underhållande bok om Quinn som blir ordinerad sängläge under graviditetens tre sista månader pga för lite fostervatten. Hon börjar skriva dagbok om vad som händer i hennes liv och trots att hon ligger på soffan hela dagarna händer det en hel del. Det är en rolig och charmig bok.

Betyg: -4 av 5

Dagens fundering - Ljudböcker

En sommar för ungefär 10 år sedan upptäckte jag hur mysigt det kan vara att lyssna på en ljudbok medan man promenerar. Jag lyssnade på Om de bara kunde tala av James Herriot. Det var Helge Skoog som läste och jag verkligen myste medan jag promenerade. Sedan upptäckte jag att det är väldigt bekvämt med ljudböcker medan man solar på utlandsemestern med. Speciellt eftersom jag måste ha glasögon för att läsa böcker, men lyssnar man på ljudböcker kan man bara njuta av att göra ingenting! Det är bara vid dessa två tillfällen som jag kan lyssna på ljudböcker. Jag har försökt lyssna medan jag städar, men det fungerar inte. Jag hör inte vad de säger när jag dammsugar. Jag har försökt att lyssna på kvällen innan jag ska sova, men plötsligt så har jag förlorat mig i tankar och missat flera minuter. Jag prövade att lyssna på ljudböcker medan jag ammade och det gick väl sådär. Den äldre dottern kom hela tiden inskuttande och vill prata och visa saker. Så det gav jag snart upp. Nu är det inte så ofta längre som jag lyssnar på ljudböcker, för det finns helt enkelt inte tid för det. Lyssnar ni på ljudböcker? När gör ni det? Varför gör ni det?

Tänk förresten att ljudböcker så plötsligt slog igenom. Hur kom det sig? I början när de fanns så var det knappt någon som lyssnade på ljudböcker. Vad är det som har förändrats i dagens samhälle eftersom ljudböcker blivit så stort? Är det efterfrågan som gjort att så många böcker även kommer som ljudböcker eller är det tvärtom att man satsade på att ge ut många ljudböcker som har gjort att så många upptäckt dessa?

För alla äldre med dålig syn måste det ju vara underbart att det finns så mycket ljudböcker numera. Då kan man fortfarande uppleva böcker fast man inte kan läsa själv. Man är heller inte beroende av att någon kommer och läser för en. Man får väl bara hoppas att när man själv är gammal att man inte både blir blind och döv, för böcker kan jag inte vara utan!

Hantverkarskräck av Tim Lihoreau

Det här är en sån där bok som man tar och läser i lite då och då. Den handlar om olika sorters fobier. Inte riktiga utan sådana där som Imitorfobi - rädsla att tala med någon på deras dialekt, Agemenofobi - rädsla att ställa sig i fel kö och intenimitempofobi -rädsla att stanna för länge när man blir bortbjuden. Den här boken driver med vårt moderna liv och fobier. När man läser boken får en stunds är en rolig läsning.

Betyg: +3 av 5

Dagens fundering - Självbiografi eller inte?

Efter att ha läst Tokyo natt och En kvinnas liv började jag fundera. Hur mycket i böcker är självbiografiskt och hur mycket är fantasi? Hur stor roll spelar det om det är självbiografiskt eller inte? Hur vågar man som författare använda tydligt självbiografiskt inslag? Hur mycket funderar vi som läsare över om det är självbiografiskt eller inte? Vad är det som gör att vi börjar fundera?

En del böcker verkar innehålla mer självbiografiska inslag än andra. Det klart att författare plockar material och erfarenheter från sitt eget liv. Man använder sina egna erfarenheter och sedan sin förmåga att fantisera och att tänka sig in i hur det kan vara. Jag tror inte att allt i böcker måste vara självupplevt. Man kan skriva en helt otroligt fantastiskt bok om ett något som inte är självupplevt. Men till det så använder man sin egen erfarenhet av sorg, glädje, skräck och förväntan. Man har ju gått igenom mycket under den tid man levt, även om man inte varit med om just det man skriver om. Så kan man ju naturligtvis använda andras erfarenheter också.

Jag tycker att det är fantastiskt modigt att skriva så pass självutlämnande att man kan ana att i alla fall vissa delar är självbiografiska i en bok. Jag undrar hur man vågar dela med sig av sig själv så? Och om det inte är en smula självbiografiskt - varför väljer man i så fall att skriva så att det kan uppfattas så?

När en bok är skriven i jag-form och påminner om författarens liv så tycker jag att man direkt funderar över halten av sanning i berättelsen. Eller när det är ett väldigt bra skildrat livsöde. Inte för att jag tycker att det påverkar hur bra (eller dålig) jag tycker boken är utan bara för att jag blir så nyfiken. Jag blir nyfiken på författaren bakom boken.

Vad är era tankar? Brukar ni fundera kring om en bok är självbiografisk eller inte? Vad är det som gör att ni funderar?