När jag läser blir jag både glad och förundrad. Tobias Söderlund har den magiska förmågan att skriva berättelsen så att känns att den är för barn. Även om jag som vuxen också tycker mycket om boken så är det inte mig som författaren har i fokus när han skriver. Spökraketens målgrupp är barnen. Språket och hur det är berättat är i samklang med åldersgruppen. Det är inte en vuxen som skriver hur han tror att barn vill ha det. Det är en författare som skriver i barns universum.
Jag blir också så exalterad över ämnet. Vi har alldeles för få sci-fi berättelser för barn. Jag är så glad att just Tobias valt att skriva en sådan bok, eftersom han gör det helt fantastiskt bra. Det är nervkittlande och fängslande. Jag önskar den här berättelsen hade funnits när jag var barn.
I boken har han infogat ufo-berättelser som cirkulerat genom tiderna, i form av att ena huvudpersonen skrivit ner dessa som ett arkiv. Det var just sådana historier som jag läste som barn som gjorde mig intresserad av sci-fi. Jag vet att även barn i dag tycker de är kittlande läsning, så det kommer absolut vara en av de sakerna de tycker om och som skapar lässug.
Men sedan så får huvudpersonerna möta en utomjording och det är riktigt pulshöjande. Vad vill den? Är den farlig? Vad ska hända?
Som det inte är spännande nog så infogar Tobias Söderlund ytterligare en dramatisk komponent. Jag vill inte avslöja den, men det gör att jag kan inte läsa fort nog i jakten på hur det går. I den jakten möter jag nya spänningsfyllda moment som driver läsningen vidare. Ja, författaren vet verkligen hur han ska hålla läsaren fängslad.
Med andra ord så får Spökrakten högsta betyg av mig och det som är viktigast - jag är helt säker på att den får det av barnen också. Tobias Söderlund är sannerligen en av våra bästa barnboksförfattare.
