Det är med fingertoppskänsla som Helena Dahlgren har skildrat prins Bertil och Lilians kärlekshistoria. Hon har skildrat det hela smakfullt, respektfullt och med en känsla för 1940-talets London. Hon får det att kännas som att jag reser tillbaka i tiden och är en liten fluga på parets vägg, som ser och hör allt.
Språket är underbart och utförandet är förtjusande. Fakta och fiktion möts på bästa sätt i denna kärlekshistoria.
Jag kan bara applådera och tacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar