En sommar utan dig av Carley Fortune

Det finns böcker som liksom definierar en årstid. Carley Fortunes romaner har blivit sommar för mig – på riktigt. Det är som att jag kliver in i en värld av solsken, pirr och hjärtklappning varje gång jag öppnar en av hennes böcker och En sommar utan dig är inget undantag.

Det här är sååå mysig läsning. Allt jag vill ha i en sommarroman finns här: en romantik man bara älskar, en plats man vill flytta till och en berättelse som känns innerlig. Jag slukade den – men ville samtidigt dra ut på den, för att få stanna kvar i känslan lite längre.

Miljöerna är ljuvliga. Det utspelar sig på Prince Edward islands och jag fick Anne på Grönkulla-vibbar direkt – ni vet den där känslan av blommande ängar, havsbris, verandor och sommarkvällar som aldrig tar slut. Carley Fortune skriver med en sådan värme och detaljrikedom att jag kände mig helt hemma där.  

Kärlekshistorien är både vacker och välskildrad, med precis lagom mycket längtan och pirr. Lucy och Felix har en så fin dynamik. Det är känslor som bubblar under ytan, samtidigt som det finns ett djup och en sårbarhet som gör att det aldrig blir ytligt. Jag gillar hur Fortune låter relationerna vara trassliga, förvirrande och ibland lite smärtsamma.

Carley Fortunes böcker är sommar för mig och En sommar utan dig är ännu ett bevis på varför. Den är helt perfekt att läsa i hängmattan en solig dag och låta sig svepas iväg av – eller bara drömma sig bort i, oavsett väder.

Atmosfär av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid lyckas, som så ofta, få mig att känna för något jag inte ens visste att jag var intresserad av. Den här gången tar hon med mig till 1980-talets rymdprogram och in i livet hos kvinnliga astronauter – ett ämne jag inte trodde skulle beröra mig så starkt. Men det gör det.

Förutom att lyfta fram ett spännande och ofta bortglömt kapitel i kvinnohistorien är Atmosfär också en innerlig kärlekshistoria. Men inte bara mellan två människor, utan också till en systerdotter, till vänner, till drömmar, rymden och jobbet.

Boken handlar dessutom om sådant som många kan känna igen sig i: krångliga familjerelationer, vänskapens betydelse och längtan efter att få följa sitt hjärta. Och framför allt är det en berättelse som griper tag och väcker känslor på djupet. Gud, vad jag grät. 

Det är något med Taylor Jenkins Reids sätt att skriva som gör att allt känns verkligt. Karaktärerna är levande, relationerna komplexa och historien berättas så närvarande att man snarare befinner sig i berättelsen än läser den.

Atmosfär är en bok som tar med dig ut i rymden, men landar rakt i hjärtat. Den påminner mig om varför jag älskar att läsa.

Vår sjätte attaché av Denise Rudberg

Jag älskar Kontrahenterna-serien. Det är faktiskt en av mina absoluta favoritserier. Och med Vår sjätte attaché, den sjätte delen, fortsätter Denise Rudberg att leverera på precis den höga nivå jag har kommit att förvänta mig.

Det som gör serien så stark är inte bara den spännande intrigen och de trovärdiga historiska detaljerna, utan också karaktärerna. Signe, Elisabeth och Iris har på något sätt blivit som gamla vänner. Jag känner med dem, oroar mig för dem och hoppas att det ska gå bra för dem. Deras liv är så olika, men ändå sammanflätade av kriget och det hemliga arbete de utför. Jag gillar verkligen hur Denise Rudberg låter var och en av dem få sin egen röst och sitt eget perspektiv, samtidigt som allt hänger ihop på ett så fint sätt.

Vår sjätte attaché bjuder på en tät och välskriven handling där vardagslivet samsas med politiska intriger. Det är spännande utan att kännas tillkrånglat och Denise Rudberg lyckas med konststycket att få det historiska att kännas både nära och levande. Det är detaljerna som lyfter – kläderna, miljöerna, dialogen – allt andas 1940-tal utan att kännas för historielektion-aktigt.

Efterordet, där Denise Rudberg berättar om de verkliga händelser som legat till grund för boken, var otroligt intressant. Det gav ett extra djup till berättelsen och gjorde läsupplevelsen ännu starkare.

Jag är faktiskt lite avundsjuk på alla som inte börjat läsa serien än. Tänk att ha hela den här världen kvar – sex suveräna böcker hittills och dessutom fyra till att se fram emot. Jag är helt fast och du kommer också bli det.

Vårkänslor på gotländska av Kristin Emilsson

Att få återvända till Julia, Petter och gänget på Gotland är en ren njutning. Vårkänslor på gotländska är tredje delen i Kristin Emilssons charmiga feelgoodserie – och den är precis så ljuvlig, varm och hjärtevärmande som jag hoppades. 

Miljön är lika inbjudande som alltid. Gotland i vårskrud, med blommor som slår ut, ett glittrande hav och de charmiga kullerstensgator, gör att det är lätt att drömma sig bort. Emilsson fångar det gotländska så fint och levandegör platsen på ett sätt som gör att man nästan känner dofterna och hör måsarna skrika.

Men det är karaktärerna som verkligen bär den här berättelsen. De är härliga, mänskliga och älskvärda. Jag tycker särskilt mycket om hur relationerna skildras, både kärleksrelationerna i dess olika skeenden och så det där starka vänskapsbandet. Emilsson har en så fin blick för människor – deras liv, drömmar och problem – och det märks i varje scen.

Språket flyter lätt och gör det till ren glädje att läsa. Det här är charmigt, lättläst och fullt med värme och känsla. En sådan bok där man både skrattar till, känner igen sig och stannar upp ibland. Jag njöt av varje sekund och ville inte att det skulle ta slut.

Och nu, efter sista sidan, saknar jag både Gotland och karaktärerna. Tur att böcker går att läsa om – för det här är en serie jag gärna återvänder till.

Svarta Björn av Björn Olofsson och Rafael Edholm

Ibland ramlar man över en berättelse som gör att man undrar: hur har jag kunnat missa det här? Så var det för mig med Svarta Björn. Jag hade hört namnet någon gång, men visste egentligen ingenting om kvinnan bakom – Anna från Norge. Nu, efter att ha läst boken, bär jag med mig en bild av en stark, gåtfull och tragisk kvinnohistoria som stannat kvar.

Boken är en roman, men den lutar sig mot verkligheten och känns genuin rakt igenom. Det märks att författarna gjort research. Det är en rå och kall värld de skildrar – inte bara på grund av vintern som känns i märgen, utan också på grund av den hårda verklighet som mötte rallarna, samerna och kvinnorna under tiden när järnvägen byggdes genom Lapplands fjällvärld. Det finns scener i boken som riktigt kniper i hjärtat.

Levnadsvillkoren var brutala. Det här är en tid där människor slet tills de gick sönder – och vissa gjorde det. Och som kvinna bland rallarna var det extra tufft. Att jobba i köken, bli bedömd, uthängd, utnyttjad eller bortglömd – det gjorde något med en. Och samtidigt fanns det en sorts kampvilja hos dem alla, som jag tycker författarna lyckas fånga på ett levande sätt.

Det är många karaktärer att hålla reda på och det kan ibland kännas lite rörigt – men håll ut. För det är en berättelse som väcker nyfikenhet och lämnar spår. Verklighet och fiktion vävs ihop på ett sätt som gör att man vill veta mer, läsa vidare, googla namn och platser och förstå vad som faktiskt hände.

Svarta Björn är inte bara en berättelse om en kvinna – det är ett stycke svensk historia, skildrat med både styrka och sorg.

Läsutmaning: Läsa alla landskap

Timmen är slagen av Linda Ståhl

Timmen är slagen är en riktig bladvändare. En sån där bok man bara vill läsa ett kapitel till av… och sen ett till. Det är spännande, oförutsägbart och skrivet med både nerv och värme.

Berättelsen tar avstamp i varje förälders mardröm – ett barn som försvinner. Linda Ståhl skildrar rädslan och paniken så träffsäkert att det känns i magen. Jag kunde verkligen relatera till den där oron som tar över allt, den där maktlösheten. Det är starkt och välgjort.

Samtidigt är det inte bara en spänningshistoria. Det är också en bok med karaktärer man vill följa. Jag tycker särskilt mycket om Reub, den icke-binära polisen som känns så levande och verklig. Hela teamet känns genomtänkt och intressant och relationerna dem emellan ger berättelsen extra djup.

Spänningen byggs upp skickligt. Sakta men säkert får man veta mer, bit för bit, och hela tiden drivs historien framåt på ett sätt som gör att man bara måste få veta hur allt hänger ihop. Det är en skickligt vävd historia, där varje detalj spelar roll.

Linda Ståhl imponerar – igen.

Livets ekvation av Sofia Lundberg

Livets ekvation är en stark och otroligt berörande berättelse som på ett både nära och respektfullt sätt visar Alzheimer från två håll – både inifrån och utifrån.

Texten växlar mellan dåtid och nutid. I dåtiden får vi följa Jack genom hela hans liv – från barndom till nutid. Han har haft ett rikt och omväxlande liv, fullt av oväntade händelser. Trots det vet hans dotter Malin nästan ingenting om vem han egentligen var innan han blev hennes pappa.

I nutid möter vi Malin, som kämpar för att få vardagen att fungera tillsammans med sin pappa, samtidigt som hon jonglerar sitt eget liv och alla dess krav.

Romanen ger en fördjupad förståelse i vad demens och Alzheimer gör med en människa och hur mycket anhöriga måste kämpa. Det gör stundtals riktigt ont att läsa. Samtidigt är det en finstämd och varm skildring av relationen som växer fram mellan far och dotter. 

Sofia Lundberg har skrivit sin finaste bok hittills. Språket är mjukt, nära och vackert. Det ger berättelsen precis den ton den behöver. Livets ekvation stannar kvar i mina tankar och mitt hjärta.

Första position av Anna Lönnqvist

Jag slukade den här berättelsen med ett bultande hjärta.

Balettvärlden skildras med en närvaro som imponerar. Den är både magisk och skoningslös och det märks att Anna Lönnqvist gjort sin research. Jag kunde verkligen se det framför mig: repetitionerna, slitningarna, pressen och passionen. Allt känns äkta och är fångat med fingertoppskänsla.  

Men det är inte bara miljöerna som griper tag, utan också känslorna. Det är starkt och sårbart. Den där första, stora kärleken som formar en, som sätter spår och aldrig riktigt bleknar är så fint skildrad. Även andra känslor och erfarenheter skildras med stor närvaro, känslighet och djup. Det här är en berättelse som bär både ljus och mörker, hopp och sorg.

Språket är som dansen i sig – elegant, flytande, med styrka bakom varje rörelse. Anna Lönnqvist har skrivit en roman som inte bara berättar, utan berör på djupet.

Barfota forever av Angeli Sjöström Hederberg

Det här är en bok om att våga – våga prata, våga vara den man är, våga möta andra men också en berättelse om mobbning.

Maja har varit med om något som gjort att hon nästan slutat prata. När hon och mamma flyttar till Stenberga för att börja om, är det inte så att allt plötsligt blir lätt. Skolan är ny, människorna också. Och Maja bär fortfarande på det där som skaver inuti. Men så kommer sommaren och med den ett hundläger. Där finns pratglada och energifulla Daria, som kanske kan bli en ny vän om Maja vågar släppa in henne. Men där finns också Isabelle. Den där typen som vet precis hur man gör för att trycka till någon, utan att det alltid märks.

Det är en berättelse att känna igen sig i. Jag tycker författaren lyckas bra med att beskriva både Majas känslor och situation. Det gör ont att läsa ibland, på det där sättet som känns sant. Man blir arg över hur hon blir behandlad, men också glad över de små stunder där något vänder.

Hundarna spelar en fin roll i historien. Inte som söta sidokaraktärer, utan som närvarande och förstående vänner. Trygga, lojala, alltid där. Vad är väl mer trofast än en hund?

Barfota Forever är en fin berättelse som rymmer mycket: ensamhet, vänskap, mod och tillhörighet. En berättelse för 9-12 åringarna som verkligen berör.

Dagarna jag älskade dig som mest av Amy Neff

Amy Neffs Dagarna jag älskade dig som mest är en stillsam, vacker och ganska hjärtskärande berättekse om kärlek, familj, livsval och om att själv få bestämma hur det ska sluta.

Evelyn och Joseph har levt ett långt liv tillsammans. När Evelyn får en dödlig diagnos bestämmer de sig för att avsluta sina liv på egna villkor. Inte direkt, men om ett år. Det här året blir deras avskedsgåva till varandra och till sina tre vuxna barn.

Och ja, det låter tungt. Det är tungt ibland. Men det är också varmt, fullt av minnen, små vardagsögonblick och en fin blick för hur kärlek kan se ut efter decennier tillsammans.

Jag gillade verkligen hur historien rörde sig mellan dåtid och nutid. Man får följa Evelyn och Joseph som unga, när allt börjar, och som äldre, när det ska ta slut. Det är fint att se ett helt liv som har levts tillsammans, med både lycka och sorg på vägen.

Jag läste sista sidorna med tårar i ögonen och ett lugn i kroppen. Vissa avsked gör ont, men också gott. Det här är en sådan berättelse. 

Sa du bonjour? av Jenny Clevström

Det är något alldeles särskilt med böcker som, precis som Sa du bonjour?, andas sommar, nybakat och nya möjligheter. Det är en varm, charmig och feelgoodig mellanålderspärla. Ett riktigt mysigt sommarlovs-äventyr.

Alba har planerat sin sommar minutiöst. Tillsammans med bästa vännen Yoko ska hon driva deras YouTube-kanal om bakning till nya höjder. De är redo. Det här är deras stora grej! Men så får Albas mamma ett författarstipendium och plötsligt står hela familjen med flyttväskorna i ett gammalt hus i Montmartre. Och inte ens ugnen fungerar.

Det är så lätt att känna igen sig i Alba och den där känslan av att vilja kontrollera, planera, förverkliga något, för att sedan kastas rakt in i det oförutsägbara. Jenny Clevström skildrar det hela med lätt hand och träffsäkerhet.

Och miljöerna - åhh! Paris är inte en glansig kuliss, utan underbart levande. Det är trånga lägenheter, gamla kullerstensgator, charmiga miljöer, historiska platser, ljuvliga caféer och fantastiska bakverk. Det är en bok som doftar Paris och gör att man faller pladask. Den väcker också lusten att baka.

Sa du bonjour? är fin, rolig och varm berättelse som får mig att vilja boka en enkelbiljett till Paris – och baka massor med gott förstås.

Kostermorden: Den femte dagen av Åsa Hellberg

Att byta genre är inte enkelt. Men när Åsa Hellberg gör det känns det självklart – nästan lekande lätt. Med Den femte dagen tar hon klivet från feelgood och historiska romaner till spänning, men utan att förlora sin röst. Hon tar med sig det hon gör allra bäst, nämligen karaktärer och relationer som berör och ett berättande med känsla och närvaro. Därtill ett underbart läsflyt.

Den femte dagen är den första delen i en ny deckarserie som utspelar sig på Koster och det är både spännande och känslomässigt engagerande.

Åsa Hellberg bygger skickligt upp karaktärerna och hon gör att man snabbt engagerar sig. 60-åriga Vega är en sådan intressant karaktär. Hon är stark i sin ensamhet, lite kantig men äkta. Jag tycker mycket om dynamiken mellan henne och Leopold, hennes vän och poliskollega. Det finns en respekt och värme där som ger berättelsen ytterligare djup.

Och miljön...  Kosteröarna blir mer än bara en kuliss. Åsa Hellberg fångar öarnas vindpinade skönhet, doften av salt hav och den där ständiga känslan av att alla vet allt om alla – men ändå inte. Det finns hemligheter här och en stämning som kryper under huden. 

Kriminalinspektör Vega Varg har planerat en lugn helg i sin stuga när en ung man hittas död bakom en sjöbod. Vega känner honom. Han har lekt med hennes barn. Sådana mord händer inte här. Men när ytterligare en kropp hittas, blir det tydligt att något mycket mörkare lurar under ytan.

Den femte dagen är en spänningsroman som bjuder på både gåtor och känslor. En överraskande bladvändare som skapar ett begär efter mer.