Min eld av Anna Granlund

Det har varit så roligt och spännande att få följa brandmännen och brandingenjör Jessica på Östermalm brandstation. Det är något speciellt med den miljön, speciellt när den är skildrad på det här sättet.

Kanske det ska till en liten varning. Det här är sista delen i en serie och den är fängslande och explosivt nervpirrande, så där att man inte kan lägga ifrån sig boken. Man får ta del livet som brandman och följa med rakt in i händelsernas centrum. Som om det inte räcker det med det så kryddas det med andra spännande händelser också.

Dessutom är det ett sådant underbart gäng av människor. Det ska medges att det känns svårt att släppa taget om dem, men det var fint att fått umgås med dem i fyra böcker.

Så mitt tips är att du läser hela serien. Du kommer inte ångra det.

Skräckslottet (Spökhunden Buster del 6) av Tobias Söderlund och Stef Gaines

Med Skräckslottet tar Tobias Söderlund och Stef Gaines denna älskade serie om Spökhunden Buster i mål med bravur. 

Tobias Söderlund har skrivit en riktigt läskig avslutning. Det är inget för den lättskrämde, men kittlar skönt i magen för den som gillar att bli skrämd. Dessutom är det spänning i ett högt tempo, så man är ordentligt fast i boken.

Det jag uppskattar genom serien och även i denna bok är kärleksfullheten som finns i Ellens familj. Det blir inte bara en bra kontrast mot det läskiga utan det gör en också varm i hjärtat. Det är fint att författaren visar barnen detta.

Så har vi Stef Gaines illustrationer. De lyfter berättelsen genom att komplettera texten så fint. Man kan inte annat än att älska dem.

Visst känns det lite tomt att serien är slut, samtidigt som det är tillfredställande med en sådan bra avslutning. Tur att man kan läsa om böckerna i väntan på något nytt av författaren.

Serien passar från ca 7-8 år, beroende på hur lättskrämd man är. Den fungerar definitivt på mellanstadiet också.

Ett fall på Capri av Anders och Anette de la Motte

Den här är en njutning att läsa på så många sätt.

Först och främst. Det är en klassisk pusseldeckare som är utförd så att självaste Agatha Christie skulle läsa den med ett leende. Jag fullkomligt älskar att sitta och klura på vem som blivit mördad (för författarparet har lurigt nog slängt in ett mord i början av boken utan att tala om vem det är- utan det får läsaren försöka lista ut) samt naturligtvis vem mördaren är. Det vimlar av ledtrådar och misstänkta. Karaktärerna är verkligen utmärkta pusseldeckar-karaktärer. Det här är mumma för hjärnan.

Sedan har vi ju miljön också. Man förflyttas till ett soligt och underbart Capri. Jag känner verkligen att jag är där, tack vare alla detaljer och beskrivning av kulturen. Jag hade separationsångest från platsen i slutet av boken. Det blir till att boka en resa dit.

Till sist så har vi ju maten och drycken. Jag njuter av allt som dukas upp i berättelsen  och hungern blir min konstanta följeslagare boken igenom. Det är ett angenämt problem. 

Den nya serien Mord under solen har med andra ord fått en lysande start med ”Ett fall på Capri” och jag längtar oerhört efter att få besöka nästa plats tillsammans med paret de la Motte.

Carrie Soto är tillbaka av Taylor Jenkins Reid

Jag har aldrig varit intresserad av tennis. I själva verket har jag tyckt det varit tråkigt att titta på. Döm om min förvåning när jag läste denna bok och var klistrad vid sidorna. 

Boken handlar om tennisspelaren Carrie Soto och hennes tennismatcher och kamp tillsammans med pappan (som också är hennes tränare) för att bli bäst. Hennes väg upp i karriären och även comeback.

Jag känner på riktigt hur pulsen går upp när jag läser författarens fantastiska beskrivningar av matcherna. Det är så att jag stundtals vill bita på naglarna, så verkligt får hon det att bli.

Jag glömmer att det är en roman. Jag glömmer att jag inte tycker om tennis. Jag ser fram emot varje match och jag hejar på Carrie Soto. För Carrie är intressant, liksom@hennes utveckling. Författaren får denna komplexa person att komma till liv.

Det är allt det här som gör att författaren är en helt fantastisk författare. Oavsett vad hon skriver om så fångar hon mig och hennes böcker hör till de som jag inte förmår mig skiljas från. Nu ska den här få sin plats i bokhyllan och jag kommer tänka tillbaka på läsningen med värme.

En enda dag av Carley Fortune

Hur kan man annat än att tycka om en bok där författaren får en att känna huvudpersonernas känslor. 

Precis som i förra boken är det två tidslinjer. Ett före, när huvudpersonerna är unga vuxna, och ett efter, när de är i 30-årsåldern. Det handlar om Fern som träffar Will på jobbet i Toronto de sista veckorna hon ska vara där och de spenderar ett dygn tillsammans. De ska mötas ett år senare vid sjön där Ferns mammas hotell ligger. Will dyker aldrig upp. Tio år senare möter hon honom igen när hennes mamma dött och hon står med ensam med mammans hotell.

Just delarna kring Ferm och hennes mamma fastnade jag lite extra för. Deras relation och alla händelser som involverade dem gick in i mitt hjärta. Men det var även fint att läsa om Ferm och Will.

Carley Fortune skrev den bok blev förra årets bästa sommarläsning, nämligen ”Alla somrar med dig”. Även om den här inte riktigt nåt upp till den, så är det här en härlig och mysig läsning som passar perfekt en varm och solig dag som denna.

Syskonfejden av Moa Herngren

När man öppnar en bok av Moa Herngren vet man att man kommer få läsa en briljant relationsroman, där man få se saker ur olika synvinklar. Denna gång handlar det om tre syskons upplevelser av barndomen och deras relation idag. Hur de hanterar allt som händer efter pappans död.

Syskonfejden hade kunnat vara en spänningsroman och jag hade inte kunnat sitta mer klistrad vid sidorna. Moa Herngren skildrar både syskonskapet och det som skaver lysande och träffsäkert. Det är relaterbart och så bra, så bra. Helt klart en av vårens bästa svenska böcker.

De förblindade av Katarina Wilk

Man slungas in i det obehagliga i bokens prolog. Men det gör också att när bokens första kapitel kommer så vet man saker som gör att det otäcka håller i sig.

Det är otäckt med manipulativa människor och historien blir både hemsk och tragisk på samma gång. Jag blir berörd och engagerad när jag läser. Boken får mig att förstå hur lätt det kan vara att bli manipulerad.

Det här är en berättelse man fastnar i. 

Segla på ett moln av Birgitta Bergin

Berättelsen är så fin, så fin. Jag blev helt golvad av denna historia om en kvinnlig vänskap som runnit ut i sanden, men som sedan tas upp igen. 

Att jag blev berörd är att uttrycka det milt. Jag har gråtit, skrattat och känt djupt med huvudpersonerna Tove och Chanelle.  Birgitta Bergin skildrar deras vänskap insiktsfullt och levande. Med en varm hand leds man genom deras historia.

Att läsa denna fina relationsroman är att tas med på en tänkvärd resa med Tone och Chanelle. Det är vackert och välskrivet och relationsskildringarna är underbara. Birgitta Bergin hittar verkligen rätt med denna bok. Det är det bästa hon skrivit.

I bokens början förlorar Tone både sin man och jobb. Då får hon ett telefonsamtal från Chanelle, hennes gamla barndomskompis som hon tappat kontakten med. Chanelle vill att hon följer med på en segeltur och som förr lyckas hon övertala Tone. Ska de lyckas reparera som vänskap?

En hemlighet för mycket av Jenny Fagerlund

Det är så lätt att komma in i berättelsen och fångas av historien om Anna, som förlorar allt när hennes sambo dör.

Eller inte riktigt allt. Hon ärver en lokal där hon kan få bo. Där det nyss funnits ett hunddagis och innan hon vet ordet av så tar hon hand om några hundar också. 

Det är inte det minsta konstigt att Jenny Fagerlund böcker blir så älskade, för hon hittar ju rätt med så mycket.

Boken har härliga karaktärer. Eller rättare sagt boken har både härliga karaktärer och karaktärer som skapar irritation. Precis som i verkliga livet och precis som man vill ha i en roman. Dessutom har några hundar en viktig plats i berättelsen och det är ett inslag som jag tycker mycket om.

Det sätt Jenny Fagerlund uttrycker sig är ytterligare en sak som gör det så lätt att tycka om boken. Dels utnyttjar hon miljöbeskrivningarna till att lyfta och förgylla berättelsen. Dels är det fint skrivet, där en omsorg om berättelsen och karaktärerna tydligt märks.

”En hemlighet för mycket” är första delen i serien Gärdet-böckerna och varje del kommer vara hett efterlängtade.

Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård

Det är omöjligt att inte älska Pianisten vid fjällsjön och de andra två böckerna i serien. 

Kärleken till landskapet och miljön flödar ut från sidorna. Miljöskildringarna är helt underbara. När boken är slut vill jag åka upp för att få befinna mig där lite till.

Det märks också att huvudpersonerna ligger Karin Härjegård varmt om hjärtat, för de är så fint och innerligt skildrade. Det finns även en medmänsklighet i romanen som verkligen tilltalar mig.

”Pianisten vid fjällsjön” är en varm och finstämd berättelse om att hitta sig själv. En feelgoodroman som ger näring till själen och är en njutning att läsa.

Törstdöden av Pernilla Ericson

Det tar bara ett ögonblick så är jag fast.

Pernilla Ericson väver skickligt en intrig som involverar husexplosion, försvunna barn och Lilly Heds kamp både med sin tuffa graviditet samt rättegången mot hennes våldsamma ex. I bakgrunden finns en klimatkris med en het sommar med torka.

Det är kombinationen som blir så bra. Att det finns flera spänningsmoment, som berättas med driv och känsla. Dessa intresserar och fångar läsaren. Det känns också aktuellt och nära.

Men framför allt lyckas författaren att få allt att kännas verkligt och äkta och där lyser huvudpersonen Lilly Hed som starkast. Hon gestaltas mänskligt och sympatiskt och hon fördjupas i den här boken. Jag tyckte om henne innan, men nu får hon en alldeles speciell plats i mitt hjärta. 

 Pernilla Ericson visar varför hon är en av våra bästa deckarförfattare. Törstdöden ger läslycka.

Där vildblommorna växer av Louise Strömberg

Åh, vilken fin feelgoodroman! En riktig fullträff!

Det är en berättelse man varken vill eller kan sluta läsa. Och man tvingas stanna upp så längtar man intensivt tillbaka till boken.

Hur har författaren lyckats få till det så? 

Jo, Louise Strömberg har målat upp miljöer som man älskar att befinna sig i. Arkösund blir en plats man vill både återvända till och besöka.

Det är också härligt att berättelsen väcker så mycket känslor och även att författaren skriver så man kan känna det som karaktärerna känner. Man ömmar för Maya och engagerar sig i hennes liv.

Själva storyn har även ett sådant fint budskap. Att inse vad som är viktigt i livet och att leva livet som det bör levas. Det når läsarens hjärta.

Jag vill ha mer av Louise Strömberg!

Utgiven av @bazarforlag 

Dödsramsan av Max Byström Beydogan

Jädrar i min låda så bra den här är. Det är läskigt och sorglig om vartannat, men även en del humor. För att inte tala om spännande. Den innehåller med andra ord en mängd bra ingredienser samtidigt som den är välskriven. Det blir en riktigt bra bok att sätta i händerna på ett mellanstadiebarn.

En dag försvinner Doris Kowalskis pappa. Han går ut på isen en tidig morgon och syns aldrig till igen. Fem år senare är Doris 12 år och ingen i hela världen verkar längre vilja ta reda på vad som hände honom. Hennes mamma bestämmer till och med att han ska dödförklaras. Med hjälp av en särskild dödsramsa och en levande orm, försöker Doris och kompisen Tindra få kontakt med pappa en sista gång. Om han faktiskt är död kanske de kan nå honom på andra sidan. Men de slarvar med ritualen och den fungerar inte alls som de tänkt sig. I stället börjar Doris se döda människor överallt.