Jag försöker hålla humöret uppe i all smärta, men det är svårt! Tack alla ni som skrivit uppmuntrande meddelanden till mig! Jag är säker på att jag kommer att ta mig ur den här smärtan till slut, men just nu känns det väldigt jobbigt.
Jag hatar att behöva ringa jobbet och säga att jag inte kan komma för att jag har för ont. Jag vet att det drabbar mina kollegor och mina elever. Jag får ju inte vara borta från klassen, men kan inte hitta viljestyrkan att stå ut med ännu mer smärta som jag får när jag är på benen för länge.
Här hemma kan jag inte heller göra det där som borde göras: Ni vet tvätta, städa och laga mat. Så nu ser det verkligen inte trevligt ut här. Och då är det ännu svårare att ligga och hålla humöret uppe.
Jag är dock väldigt tacksam och glad för alla som försöker uppmuntra mig, för det är svårt att hålla modet uppe på egen hand!
Och jag är också såååå tacksam för att det finns böcker! För annars skulle jag bli knäpp! Återigen en anledning till att böcker är viktiga!
