Den sköraste tiden av Virginie Grimaldi

Den sköraste tiden är en roman som verkligen hittade rätt hos mig. Det är en fin och berörande berättelse som väckte många tankar under läsningen. Jag tyckte också mycket om Virginie Grimaldis sätt att berätta. Det är något i hennes berättande som känns väldigt franskt och som tilltalar mig.

Romanen handlar mycket om psykisk ohälsa och jag tyckte om att få ta del av både hur det kan kännas att må dåligt och vilja dölja det, och hur det är att stå bredvid och så gärna vilja hjälpa. Det finns mycket igenkänning och förståelse i de olika perspektiven.

Jag tyckte också väldigt mycket om skildringen av relationerna. Relationen mellan mamma och dotter är varm och nära, liksom den mellan bror och syster. Samtidigt finns en mammas oro och rädsla och den starka viljan att skydda sitt barn, men också hur svårt det kan vara att navigera som förälder under uppväxten, särskilt när man har en del själv i bagaget. Det var något jag verkligen uppskattade att läsa om.

Det här var en berättelse som berörde mig och som fick mig att fundera mycket. Ibland är det verkligen rätt bok vid rätt tidpunkt.