Den är sorglig, vacker och varm på samma gång. Jag fastnade direkt i både Toves historia i nutid i Arkösund och Märtas liv i Amerika i slutet av 1800-talet. Släkthistorien som sakta nystas upp trollband mig.
Och karaktärerna… jag tyckte verkligen om dem. Särskilt Carola. Hon är en sådan där person som man önskar fanns i ens eget liv. Full av livsglädje och kärlek, men samtidigt rak och säger vad hon tycker.
Det berörde mig hur ursprungsbefolkningen lyftes fram i berättelsen. Det var gjort med en sådan värme och respekt och det är en av de saker som dröjde sig kvar längst hos mig.
Det här är en bok som verkligen slog an något i mig. Den känns äkta, viktig och så nära och jag vet att jag kommer tänka på den länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar