Vanderskan bland vidderna av Karin Härjegård

Vandrerskan bland vidderna av Karin Härjegård är en varm och innerlig avslutning på en serie som har fått sin alldeles egna plats i mitt hjärta.

Det här är en sådan bok där jag nästan kan höra Karins röst medan jag läser och det är något särskilt med det. Hennes sätt att skriva gör något i mitt inre. Det är som att tempot saktar ner, axlarna sjunker och ett lugn lägger sig över mig. Det här är läsning som inte bara underhåller, utan också gör gott i själen.

Miljöskildringarna är, som alltid, helt underbara. Vidderna, naturen och stillheten gör så mycket för läsupplevelsen och förstärker den där mysiga och rogivande känslan som vilar över hela berättelsen. 

Samtidigt finns här också ett djup som gör att boken känns på riktigt. Karin Härjegård skriver feelgood med både tyngd, hjärta och klokskap och det är just det som gör hennes böcker så speciella. Det finns så många tankar och formuleringar här som lugnar och tröstar.

Det här är ett väldigt fint avslut på serien. Berättelsen knyts ihop på ett sätt som känns både värdigt, varmt och känslomässigt rätt. Jag stängde boken med ett vemod i bröstet, för jag ville egentligen inte lämna den här världen eller människorna i den. Samtidigt kände jag mig också alldeles fylld av kärlek.

Jag är så glad över att ha fått lära känna Helena, Sonja, Hilda och de andra. De har blivit karaktärer som känns som gamla vänner och de har gett mig eftertanke, tröst och många fina lässtunder. 

Finare än så här blir det faktiskt inte.