Johan Theorin är en mästare på att bygga stämning. Sakta, nästan omärkligt, låter han mörkret krypa närmare medan man läser. Det är suggestivt, välskrivet och så där lagom rysligt att man bara måste fortsätta.
Jag gillar också hur Johan Theorin väver in folktron och det övernaturliga i en miljö som känns så levande att man sugs in i den. Samtidigt kombinerar han det med ett thrillerinslag, där några bankrånare spelar en viktig roll.
Handlingen kretsar kring en övergiven stugby djupt inne i de småländska skogarna. Pernilla återvänder dit varje höst, fortfarande märkt av de dödsfall som inträffade där när hon var tonåring. Samtidigt anländer Ranja, som skickats dit av sin chef för att hjälpa till efter en storm. Och mitt i allt detta dyker Richard upp, som tillsammans med några andra rånare är på flykt från polisen.
Stugorna är alltså både thriller och spökhistoria, men framför allt är det en berättelse som kryper in under huden och stannar kvar där. Mystisk, mörk och helt omöjlig att släppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar