Öppet schakt är en stillsam men obehaglig berättelse om sanningar som döljs under ytan. Om skuld, lojalitet och tystnader som får växa sig farliga. Inga överdrivna twistar, inga chocker – men en atmosfär som dröjer sig kvar.
Milla, spökskrivare och tillfälligt tillbaka i sin barndomsby, får i uppdrag att skriva om Clara. En femtonårig flicka som hittats död i ett vattenfyllt gruvschakt. Officiellt en olycka, men Claras pappa tror något annat.
Det jag fastnade för var just stämningen. Det lågmälda obehaget. Den där stillheten som andas något annat. Men också hur träffsäkert berättelsen skildrar känslan av att återvända – till platsen där man växte upp, till människor man trodde att man lämnat bakom sig, till minnen man helst inte vill röra vid. Författaren beskriver så väl hur ett litet samhälle kan vara.
Jag tyckte om att umgås med Milla. Hon är ingen typisk deckarhjälte, utan en helt vanlig människa med sår, frågor och ett komplicerat förhållande till det förflutna. Hennes relation till dottern Siri, till byn och till sig själv gör att berättelsen växer och blir mer än bara en mordgåta.
Öppet schakt är en tät, psykologisk deckare med lågmäld kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar