Flykten av Jane Harper

Flykten är en berättelse som smyger sig på, stillsamt men obevekligt. Jane Harper vet verkligen hur man skriver spänning utan att ta till stora gester.Det är de små sakerna, skiftningarna i samtal och tystnaden mellan raderna som gör att jag sitter där med teorierna snurrande i huvudet och en växande känsla av att något inte stämmer.

Och det är mer än bara en försvunnen kvinna. Det är en berättelse om sorg och familjeband. Jag uppskattar särskilt hur hon väver samman spänning med känslomässigt djup. Hon ger berättelsen ett djup.  

Miljöerna gör sitt. Vinfälten, soluppgångarna och den australiska hettan – allt är så levande beskrivet att jag nästan kände doften av jorden och solen mot huden. En plats som både rymmer skönhet och något som gnager.

I Flykten återvänder Aaron Falk till Marralee, en liten stad i södra Australien, för att vara med på sitt gudbarns dop och den lokala festivalen. Men mitt i allt det festliga tar Kim Kim Gillespies försvinnande förra året också plats. Hon lämnade sin bebis i barnvagnen utanför festivalen och gick. Sedan dess har ingen sett henne.

Flykten är lågmält spännande, skickligt berättad och full av mänsklig värme och smärta. Jag ville bara läsa vidare. Inte bara för att få veta vad som hänt Kim, utan för att jag brydde mig om alla de andra också.