Just att det är något eget och inte liknar något annat imponerar stort på mig. Dessutom så är det fantastiskt bra genomfört.
Berättarrösten i form av de 46 flickor som dog i branden på tändsticksfabriken tillför berättelsen det lilla extra. Jag älskar också att det är skrivet på västgötska. På något sätt får författaren mig att höra rösterna så tydligt i mitt huvud när jag läser. Överhuvudtaget är språket både vackert och poetiskt. Det är en njutning att läsa.
Det är en fantastisk arbetarskildring. Det är en historisk roman där berättelsen är levande och detaljerna är förträffliga. Författaren får mig att förstå livet i början på 1900-talet för människorna i Tidaholm, med fattigdom och facklig kamp. Framför allt är det kvinnornas villkor och vardag som står i centrum. Allt slit de utstår.
Jag kan tipsa om att läsa boken i bokcirkel. Det är intressant att prata om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar