En sådan viktig bok om psykisk ohälsa! Jag är så glad att den skrivits.
Tårarna bara forsar när jag läser. Det gör fysiskt ont. Jag gråter över de fina poliser som kommer hem till familjen. Jag gråter för att Tilda har så ont, i både kropp och själ. Jag gråter över BUP, BUMM, socialen, Maria ungdom, psykakuten - både över de fina kontakterna och de som lämnar övrigt att önska. Jag gråter över all smärta i familj, balansgången man gör som förälder och allt man inte förstår eller misstolkar samt all kärlek. Jag gråter också av igenkänning. Tänk att samhället ska brista så i att hjälpa när man desperat behöver hjälp.
Det är så bra att boken är skriven ur bådas synvinkel. Vartannat kapitel får vi följa mamma Fridas tankar och vartannat dottern Tildas. Det gör att man får en helt annan inblick i det hela. En helt annan förståelse och insikt. Boken startar mars 2020 när familjen upptäcker hur dåligt Tilda mår. Och allt som händer därefter.
Tack @fridaboisen och @tildabo1sen för att ni delade med er av er historia. Det är otroligt modigt att våga öppna sig så. Så mitt djupaste tack till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar