Jag älskar omslaget och jag älskar insidan.
Det handlar om Leo som efter sin mormors död beslutar sig att åka till hennes ställe på Åland. Ett ställe som han aldrig fått besöka, eftersom mormor varit emot det. Han tänker sig en nystart där att han ska fixa på huset och skriva på en bok. Det blir dock inte alls som han tänkt sig. Grannen Alfrida är gåpåig och han fastnar i att försöka ta redan på vad som hände med mormors lillasyster för många år sedan.
Jag tyckte om att berättelsen på ett sätt är en utvecklingsroman med Leo som är på en plats i livet när han åker till Åland och sedan har andra insikter i slutet av boken. Samtidigt blir man indragen i ett mysterie som ska lösas. Vad hände egentligen med Lydia? Men det fina med boken är att det går inte placera den i en genre. Den är sin egen och speciell.
Jag faller också för atmosfären. Grannen Alfrida skapar en särskild stämning, liksom kärvheten och alla åländska uttryck. Likaså de andra karaktärerna, den speciella humorn och miljön. Allt detta bidrar till att romanen står ut och man fastnar. Det gör även drivet, för även om berättelsen är lågmäld, så finns där ett driv som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar