Kanotklubben av Sara Paborn

Sara Paborn har skrivit en fin liten lättläst berättelse om att hitta en gemenskap, men även om rädslor och att göra sig av med rädslor. 

Det är en konst att skriva lättläst och den behärskar författaren verkligen. Trots det korta formatet men enkla ord och meningar innehåller den mycket och har ett härligt språk. Det är också så fint att man får möta Sara Paraborns författarskap även om man inte än har förmågan att ta sig genom böcker med mer text och komplicerad sådan, till exempel om man har demens, dyslexi eller håller på att lära sig svenska.

Ll-förlaget ger ut lättlästa böcker och denna bok är på lättlästnivå 2. 

Berättelsen handlar om Elvira har just flyttat till Stockholm och känner sig ensam. Varje kväll promenerar hon förbi en kanotklubb och ofta längtar hon in till gemenskapen medlemmarna i klubben verkar ha. En dag tar hon mod till sig och anmäler sig till en kurs på kanotklubben. Hon vill gärna lära sig paddla, men helst vill hon lära känna nya människor. Inget av det känns särskilt enkelt eftersom Elvira är ganska osäker på sig själv. Allt ställs på sin spets när Elvira och hennes kurskamrater hamnar i ett oväder mitt på sjön.