Var börjar man berätta när man haft en sådan här gripande läsupplevelse?
Jag börjar med språket, eftersom det är en stor del av läsupplevelsen. Det är förtrollande med fina gestaltningar. Redan i prologen var jag tagen av hur författaren beskrev naturen och miljön. Det satte verkligen tonen för resten av boken.
Handlingen är både sorglig och bitterljuv, men samtidigt är det en berättelse om mod och styrka. Det handlar om Victoria, vars familj har en persikoodling i 1940-talets Colorado. Victorias mamma är död och hon bor med sin pappa, sin otäcke bror och en bitter farbror. Hon möter en kväll Wilson Moon, som tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen. De blir förälskade, men hon lär sig snabbt vad folk tycker om de som tillhör ursprungsbefolkningen. När Victoria blir gravid tvingas hon fly upp i bergen.
Det är en bok som är passar utmärkt för en bokcirkel. Man vill väldigt gärna prata om den efter man läst den. Rättare sagt - som man behöver prata om.
Det var någon gång någon som sa till mig att romaner som har det där extra, de borde man kalla en roman roman. Det här är en sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar