När jag läste denna grät jag. Jag kunde inte hejda tårarna och snörvlingarna, även fast jag verkligen försökte. Ombord på ett flygplan är det inte bästa tillfället att börja storgråta, men när man läser något som berör i varje del av själen så går det inte att låta bli.
Tove Oddsdotter har skrivit en verkligt fin bok om det värsta som kan hända som förälder. Hennes sjuåriga son dog i cancer. Hon har delat med sig av allt som hände och alla känslor både under sjukdomen men även efteråt. Men trots det sorgliga, så ger boken hopp. Tove berättar nämligen också hur man kan leva vidare fastän man drabbats av det hemskaste.
Det är en gåva att fått läsa och ta del av allt detta. Tack Tove!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar