Berättelsen är lätt att komma in i och jag trivs att tillbringa tid med Cecilia i Tiderum, där hon köper den gamla skolbyggnad där hon gick skola efter besvikelsen att hennes roll i musikalen gick till en mycket yngre förmåga. En gammal skolbyggnad gör sig dessutom så bra i juletider.
Det är inte bara Cencilia det är trevligt att umgås med, utan det är ett gäng med härliga personer. Jag gillar att få vara i Helges huvud. Han är charmig 70-åring. Jag saknar honom redan.
Dessutom får man en liten dos med hästmys. Cecilia förälskar sig i nordsvensken Tor och jag får ju erkänna att det gjorde jag med. Även denna del bidrog med julkänslor, visst bidrog slöjdföreningen men jag tror det även är själva typen av häst som gör det.
Man kan välja att läsa boken som jag på en gång, eller så kan man ha den som en adventskalender och läsa ett kapitel per dag i december. Om man kan hålla sig när man väl börjat läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar