Om en bok får en att vilja öppna en pub fastän man inte är en pub-människa, så är det ett bra tecken.
Veronica Henry övertygar mig med sina lockande engelska miljöer. Vid närmare eftertanke vill jag inte bara öppna en pub, jag vill bo i en liten engelsk by och umgås med människorna där. Helst i bokens by. Personerna är beskrivna med sådan målande värme att det känns som att jag känner dem. Jag engagerar mig i deras liv och bryr mig om dem.
Läsningen är så mysig att när boken är slut vill jag inte stänga den. Jag vill bara stanna kvar i myset och vara omgiven av värmen en stund till. Precis som en bra Feelgood-roman ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar