Att få läsa en mörk suggestiv berättelse som även handlar om kärlek till böcker och läsande är som att få det bästa från två världar.
Författaren fångar nämligen så fint hur det är att älska böcker och varför man väljer att läsa om en bok. De litterära referenserna är många och kärleken till böcker och läsande strålar ut från sidorna.
Samtidigt så handlar det om besatthet och det böljar mörka underströmmar genom boken. Det ligger en oroande stämning där, som förstärks i de utomordentliga miljöbeskrivningarna liksom av huvudpersonens eget mörker.
Jag gillar verkligen greppet att Helena Dahlgren skriver om någon som skriver om ett författarskap och att hon gör det så övertygande att jag glömmer att författaren Beata Skarp är påhittad. Jag blir faktiskt ledsen när jag kommer på att jag inte kan läsa Beatas böcker.
Boken handlar om litteraturvetaren Emma som reser upp med ett vistelsestipendium till författaren Beata Skarps hus i Norrbotten för att skriva klart en avhandling om henne. Författaren dog under mystiska omständigheter på 90-talet och när Emma nu är i huset börjar märkliga saker hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar