Det finns flera orsaker till att jag föll för den här berättelsen.
Den ena är relationen mellan huvudpersonen Lina och hennes morfar. Den är helt underbar. Dessutom är jag så förtjust i Linas egensinniga morfar, som tidigare varit polis. Han är en riktig personlighet. Det är även polisen Madde, som jag också uppskattar att läsa om.
En annan anledning är att författaren har lyckats få till en bra blandning i boken. Det är en spännande deckargåta, samtidigt som det bitvis känns som en feelgoodroman och relationsroman. Det finns humor, men även sorgliga delar. Allt det här får författaren ihop på bästa sätt.
Därutöver så när man är uppväxt på 80-talet så blir 80-talsreferenserna, i bokens återblickar till 1988, en egen sak att tycka om den för. Det finns så mycket man känner igen och det blir en riktig nostalgitripp.
Sedan går det ju inte låta bli att nämna kattpensionatet som en detalj som ger berättelsen det där speciella som gör att den står ut.
Summa summarum - det är en finfin sommarläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar