Städerskan Danuta är en karaktär som jag verkligen älskar att läsa om. Ann Liljeroth har lyckats så bra med att få henne att komma till liv. Faktiskt så tänker jag att jag skulle vilja ha henne i mitt liv.
Författaren lyckas också lyfta en roll i samhället som sällan får synas på ett positivt sätt i litteraturen. Jag har funderat mycket över arbetarlitteratur när jag läst böckerna. Det här känns som ett modernt sätt att tillföra något i den genren.
När man läst boken så märker man att det är mycket som vävs samman i berättelsen. Relationsproblem, kommunikationsproblem, vänskap och göra upp med det förflutna. Men jag kan konstatera att det funkar och att det är en berättelse som i slutändan andas vänlighet och värme.
Man kan inte heller låta bli att smittas av städiver när man läser boken. När jag läste första boken började jag städa garderoben och när jag läste den här boken blev det kylskåpet. Den inspirerar även till att använda miljövänliga städtekniker och medel vilket blir en positiv bonus.
Jag vägrar släppa taget om Danuta, så jag vill ha en tredje bok om henne. Minst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar