Queenie av Candice Carty-Williams

Är lite omtumlad efter att ha läst Queenie. Boken får mig att fundera över vad vi kvinnor gör mot oss själva när vi mår dåligt. Jag lider med Queenie och hennes dåliga val. Jag vill sträcka ut handen genom berättelsen och stoppa henne. Samtidigt så funderar jag över hur många därute, som gör precis som Queenie men i varierande grader. Jag tror inte jag vill veta svaret. 

Det är en bok som ligger rätt i tiden och tar upp allt från sexism, rasism till psykisk ohälsa. Den är så färgstark i handling och karaktärer att det starkt orangea omslaget får allvarlig utmaning och bleknar lite. (Bra val förresten av omslag!). I alla fall lämnar boken mig inte riktigt densamma som innan jag läste den.

Handling: Queenie Jenkins är 25 år, bor i London, gör ett halvbra jobb på en halvstor dagstidning och har just blivit dumpad. Tillvaron är, helt enkelt, toppen. Med svajig magkänsla och Tinder som kompass söker Queenie tröst på sämsta tänkbara ställen. Och vid sidan av de törnar hon stoiskt uthärdar som ung, svart kvinna i en sexistisk, rasistisk värld, gör hon ett rätt bra jobb med att lägga krokben för sig själv. Men utrustad med galghumor, dödslojala vänner och en allsmäktig jamaicansk mormor kan man övervinna det mesta.