Vilka minnen av kyla den här väcker! Om kalla vintrar i Lapplands inland. Brrr! Men framför allt är det fantastiskt hur berättelsen får en att känna vad huvudpersonen känner. Författar lyckas verkligen skildra hennes längtan efter att åka bort och hennes kärlek till hunden Hemingway.
Läs denna under varma filtar med en kopp varmt te och njut!
Handling: Hur känns kyla? Som minus 38. Som nyårsafton när man väntar på bussen hem utan att det kommer någon, för det går inga bussar här på röda dagar. Som långpromenad i tunnstrumpor så att man måste lägga sig i badkaret för att tina blåådrorna över benen mitt i natten. Som att Hemingway ska dö. Karla längtar bort. Söderut, till storstan eller vart som helst där det inte är mörkt och isande kallt. Till en plats där hunden Hemingway inte är sjuk och behöver avlivas. För att rädda sin hund rymmer Karla hemifrån tillsammans med två kompisar. De ska söderut. Helst till Medelhavet.
1 kommentar:
Usch! Gillar inte kyla. Jag har varit i stallet i 15 minusgrader. Dubbla mössor gällde!
Skicka en kommentar