Som jag älskade ”Tio över ett” och som jag älskar ”Inte längre min”.Ann-Helén Laestadius har ett sätt att skriva som gör att man direkt kommer in i boken och känner sig hemmastadd. Sedan vill man bara vara där i hennes värld.
Det märks också att hon har kontakt med sin inre tonåring och en förståelse för tonåringar, för hon skildrar tonårslivet så bra liksom hon porträtterar så fint sorgen att glida från sin vän.
Så älskar jag också ”Inte längre min” för att den utspelar sig i Kiruna. Både för att jag blir glad att barn och ungdomar får möta den miljön, men också för att den påminner mig om hemma.
Handling: Maja har tvingats lämna sitt hem och flytta till andra sidan stan. Bort från groparna och sprickorna vid gruvan.
Hon längtar efter att Julia ska återvända från Luleå, men bästa kompisen har förändrats. Och pojkvännen Albin drar sig undan när Maja gör allt för komma närmare.
Kanske går ingen att lita på längre?
Samtidigt har Kiruna världens blickar på sig när de första husen ska flyttas, och bland dem finns ett särskilt grönt hus med rött plåttak.
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Inte längre min
Författare: Ann-Helén Laestadius
Serie: #2
Antal sidor: 282
Förlag: raben&sjögren
Utgivningsår: 2018
ISBN: 9789129710434
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar