Intervju med Måns Zelmerlöw och Alexander Wiberg

Jag har intervjuat Måns Zelmerlöw och Alexander Wiberg, som är aktuella med boken Den moderna gentlemannen. Det märktes direkt i samtalet att de är goda vänner och samspelta. Det blev en intervju med både skämt och allvar. Här kan du läsa den:

Det är ett riktigt snyggt omslag. Den bourgogneröda färgen på ryggen passar mycket bra ihop med texten i guld.

Måns: Vi hade en fight om glansiga sidor versus matta, men Alex vann med matta sidor.

Alexander: Det var en ickefråga tyckte jag. Det kände både Robin och jag.

Måns: (skratt) Det gjorde ni alltså?

Alexander: Och bokförlaget.

Måns: Den blev faktiskt riktigt snygg ändå.

Alexander: Men du har har rätt i att bilderna kanske inte upplevs som lika pixliga om det är blankt, men jag tycker lyxkänslan försvinner lite.

Har det annars varit lätt att komma överens om innehållet eller har ni behövt ha era strider om vad ni ville ha med?

Alexander: Väldigt få va?

Måns: Ja, väldigt få. Även om det kanske inte framstår så, är vi överens om mycket. Det var rätt tydligt också vem som skulle skriva om vad. Alex är mer intresserad av detaljer, skor och egentligen kläder på det stora hela. Jag hade träning och piff piff.

Alex: Vi har ett kapitel som heter ”Det yttre”, som är det stora kapitlet sett till volym i boken. Där har jag skrivit mer än Måns just för att jag är mer intresserad. Medan Måns är mycket mer berest än vad jag är, så han har skrivit mer om resor till exempel och träningsdelen. Det har varit ganska svårt att få till tid att sitta och skriva tillsammans, eftersom Måns bor i London och skulle bli pappa. Vi suttit mycket via Skype. Den gången vi verkligen fick sitta tillsammans och skriva, det var över en flaska vitt, som så många gånger förr, i solnedgången i maj nere hos Måns i Lund. Då skrev vi ”Brev till Albert ihop”, som är sista delen. Då grät vi faktiskt en liten skvätt, för vi tyckte det blev så fint. Det var roligt att sitta tillsammans och kul när man kunde ge texterna till varandra efter hand och jobba lite med dem dem. 

Måns: Den inre delen har ju också föranlett många diskussioner, bland annat när Alexander föreslog att alla män borde sittkissa. Där håller jag inte riktigt med.

Båda skrattar.

Alexander: Nej, Måns är inte riktigt bakom det. Jag tycker det har en elegant effekt. Jag har förstått att det är bra för prostatan. Sedan kissar man inte lika lätt på ringen heller. Så är det bekvämt. Jag är lite lat.

Måns: Den köpte jag ändå. Det klart att det hade varit mycket renare om alla män hade sittkissat.

Vad har ni tagit från era andra roller med in i boken och tv-serien?

Måns: För mig har det varit rätt så lätt. Hela den här idéen föddes i Alexanders hjärna. Det är hans hjärna som är speciell. Jag ville bara guida och få fram allt som han kan och tror sig kunna. Jag hänger mest bara med. Så tycker jag att det är fantastiskt vad som uppstår på resorna och när vi gör saker ihop. Det dyker upp nya intressen hos honom fortfarande, trots att vi har känt varandra i åtta år. 

Alexander: För min egen del så är jag mig själv i stor utsträckning i TV programmet, men jag är väl lite mer av en karaktär och försöker driva saker och ting framåt väldigt hårt. Medan jag i boken är ohämmat bara jag. Jag har känt mig mest bekväm i det skrivna ordet, även om jag har tyckt att det har gått bra framför kameran också. Så det här är bara vi, Måns och jag, på något sätt. 

Måns: Alex har ju alltid sett sig själv som författare, även om han inte har skrivit något. (Alexander skrattar) Men nu får han gå i författarpolo på bokmässan på riktigt.

Alexander: Det finns ett författarskap i familjen. Min morbror var journalist / författare / poet och pappa har haft egen tidning. Mamma har skrivit mycket genom åren också. För mig är det ganska lätt att sätta mig och skriva. Det är som att pennan bara flödar. Så det har varit väldigt, väldigt roligt. Energigivande.

Så du har ett litteraturintresse?

Alexander: Ja, det har jag. Jag har inte utforskat det så mycket som jag hade lite hoppats efter 35 år.

Måns: Fantasy får man väl ändå säga att du har utforskat?

Alexander: Ja, absolut. Jag har läst extremt mycket fantasy. Jag älskar Tolkien mest av alla författare. Det är min snuttefilt. Jag tycker att han har ett fantastiskt språk, även den ursprungliga översättningen av Åke Ohlmark är magisk. Även om den var kontroversiell. Jag är intresserad av litteratur, men jag kanske inte har läst så mycket som jag borde fram till nu. Tyvärr!

Och du Måns?

Måns: Jag skulle säga, du skulle säga nej Alexander, men jag är ändå intresserad. Mamma har alltid varit mycket noga med att jag ska läsa böcker. Och pressar alltid på mig mycket böcker varje jul och när vi ses. Då får jag några nya, som jag måste läsa. Och när det ges tid, så läser jag väldigt gärna. Jag läser lättläst som John Grisham. Juristdeckare är min grej, men det dyker upp en liten Susanne Alakoski också. Och lite allt möjligt.

Det är viktigt med läsande män, framför allt för den generation som växer upp.

Måns: Det tror jag. Jag ska definitivt få Albert att läsa mycket. 

Alexander: Det tror jag också mycket på.

Måns: Det har vi inte med i den här boken, men det här med svenskt språkbruk och hur de kommande generationerna använder språket – det är något som vi båda brinner mycket för.

Alexander: Vi skrev faktiskt om språket och språkbruk, men vi valde att exkludera den delen i boken, för både Måns och jag kände att vi var mästrande. Vi hade väldigt kul när vi skrev, eftersom vi brinner för språkbruk båda två.

Måns: Framför allt så blir vi vansinniga på särskrivningar. Det finns inget värre.

Alexander: Nej, det är tråkigt. Det förtar lite av läsupplevelsen. Jag tycker att vi blivit sämre på att, i framförallt skrift, ha ett korrekt språkbruk. Det har alltid funnits särskrivningar. Jag gjorde lite studier kring det här, när vi skrev det kapitlet. Det kanske inte är så att det är ännu mer förekommande nu, men man exponeras för mycket mer skrivet material. Så därför är det vanligare att vi ser fler och fler särskrivningar. Vad jag förstått. Fast jag upplever ändå att det blivit lite sämre.

Men vi tycker att det är intressant. Måns är mycket språkbegåvad. Så att det är kanske synd att vi tog bort, men vi var tvungna att ta bort någonting.

Ser ni då att den moderna gentlemannen är en läsande person?

Måns: Utan tvekan. Han är en bildad person. Han ser inte ner på någon obildad. Jag ser honom som mycket påläst och kunnig.

Alexander: Just för att han vill föra något vidare, så är det en del av det. Att man försöker skaffa sig så mycket bildning som möjligt. Att inte sluta vara nyfiken.

Måns: Jag kan ju själv känna att med hela serievågen, som har kommit, att det är läsandet som har fått stå lite vid sidan av

Alexander: Även filmer faktiskt.

Måns: Ja, verkligen!

Alexander: Det blir mycket högre tempo på allting hela tiden.

Måns: Så därför nu, när man åker på semester och bestämmer sig för att läsa en bok och när man väl har kommit in i den, så är det en otroligt mycket härligare känsla. Plus att man sover bättre.

Alexander: Jag läser varje kväll. Det är viktigt för mig, för jag är tyvärr alltför mycket skärmberoende. Jag måste dumpa den skärmen någon gång och lägga mig i sängen och läsa lite. Det är underbart tycker jag. Det är frid.

Ni säger att ni var tvungen att ta bort delen med språkbruket, men hur valde ni vilka delar som skulle vara med? Det är ju många olika delar, allt från recept till hur man gör/inte gör på dejt till kläder.

Alexander: Jag gjorde en form av skelett, till att börja med. För Måns och jag pratade och han undrade om jag inte kunde tänka kring en grund eftersom det ändå är jag som är Chevarelesk från början. Konceptet har ju varit mitt. Sedan presenterade jag grunden för Måns. Han tyckte den var fin. Grunden har inte ändrat sig så mycket. Vi ville ha med det inre, för att ta med något annorlunda. Nöjen tyckte vi var helt givet, med tanke på hur mycket vi gör i TV-programmet som är nöjen. Vett och etikett ville vi ha med båda två.

Måns: Ja, verkligen!

Alexander: För att vi har mycket inbördes diskussioner om hur vi agerar mot varandra. Så hade vi även en femte del, som hette ”framtid”, men vi kände båda två att det var något som var tufft att skriva. Att spåna om den moderna gentlemannens framtid. Det är ersatte vi med ”Brev till Albert”. Det ramar in boken mycket finare. Vi vill inte ha den alltför spekulativ. Det här är ju inte vetenskap på något sätt. Det är ju vår lekfulla och ändå lite allvarliga tolkning av den moderna gentlemannen. Så grundidén ruckade vi inte alltför mycket på. 

Måns: Vi utgick mycket från vad har vi hade pratat om i programmen. Nu har vi gjort två säsonger. Vad skulle vi kunna dyka ner i djupare i som är intressant? Vett och etikettdelen var solklar. Den har vi begentligen bara gjort ett inslag om i ett program. Vi skulle kunna göra en hel säsong om bara vett och etikett.

Alexander: Det är sant, så klart. Vi hade programmet att stå på som grund. Det var väl därifrån mina tankar stammade.

Måns: och egentligen mycket vad är vi dåliga på som vi borde bli bättre på. Ett exempel är männens grillklubb, som vi har beskrivit i boken, där jag fortfarande inte gör rätt. Men vi är överens om att vi borde göra det.

Alexander: Det här kommer inte utan en hel del självrannsakan. Vi har skrattat mycket åt att det som vi skriver om att man inte borde göra, det gör vi själva. Måns och jag är fruktansvärda mobiltelefonanvändare till exempel. Det är vår snuttefilt. Måns tycker att jag är värre än vad han är och jag tycker det är han som är värre än vad jag är. Men jag vet hur vi funkar. Ibland behöver lite tid för oss själva och då  bara dyker den upp och så är den där. Just det här har vi skrivit mycket om. 

Vad var en utmaning när ni skrev boken?

Måns: Tid!

Alexander: Ja, den stora utmaningen var tid om sanningen ska fram. Tid och access till varandra. För Måns är upptagen och jag hade den stora förmånen att, vid tidpunkten när boken skrevs, så jobbade jag heltid på Chevarelesk. Jag kunde tillbringa 80 % av min vardag till att skriva boken.

Måns: och 20 % till att ligga på mig.

Båda skrattar.

Alexander: Ja, lite så. Den största utmaningen litterärt, det tycker vi båda två var att få ihop det inre. Det är väl ändå jag som har segrat lite här någonstans ändå. 

Måns: Vi touchade att bli för politisk korrekt.

Alexander: Ja… eller inte för politisk korrekt möjligtvis, utan att det blev för högtravande och allvarligt. 

Måns: och mästrande

Alexander: och mästrande. Så det var ju din idé att vi skulle börja med exemplen istället och det var väldigt, väldigt skönt. 

Måns: och spalta ner det

Alexander: Precis! Måns och Felix, som också är med i programmet, kläckte idén att vi skulle tänka mer konkret i roliga vardagssituationer. Då fick jag mycket mer flyt på det. Då blev det bättre. Ett tag när jag läste vad jag skrev, så tänkte jag: ”Vad är det jag skriver egentligen?” Det var som en tungsint Kent-låt. Även om mycket av det stämde, kanske det inte är något man vill ha i en Coffee table-bok. Så att hitta ton var ju lite av en utmaning emellanåt också. Och andra sidan inte eftersom vi har en viss ton med varandra, jargong, som är naturlig och jag tycker vi lyckades få in det i boken ganska bra.

Måns: Det är väldigt mycket av oss båda, vilket är skönt.

Alexander: Absolut!

När man skriver en bok eller gör TV-serie som delvis handlar om kläder, tittar man mer då på hur andra klär sig? Lägger man märke till det mer?

Måns: Jag har gjort det. Jag har till exempel aldrig tänkt på skor tidigare, men sedan jag har fått så mycket negativt om mina egna skor från Alex (skratt) har jag börjat titta på andras skor också.

Alexander: Jag har blivit ännu mer intresserad, sedan det här började. Jag är ännu mer medveten om kläder, skor och utseende än vad jag var innan allt började. Absolut. För jag vill representera det jag pratar om.

Måns: Men vi var ju båda rätt så klädintresserade redan innan. Sedan har jag nog fått omvärdera min garderob lite efter att jag träffade Alex. 

Alexander: Ja, med all rätt tycker jag.

Båda skrattar

Måns: (skrattande) Kör på bara!

Alexander: Du har ju alla förutsättningar i världen att bli en av Sveriges bäst klädda män. Du ser väldigt bra ut. Du har fin hållning. Du är vältränad. Du har ekonomiska muskler för det här. Och ändå är du så fruktansvärt slapp ibland.

Måns: Jag tycker ju inte att det är så kul att klä mig på morgonen. 

Alexander: Shoppa och klä sig… Nej, jag vet.

Måns: Om jag hade fått välja hade jag haft kostym på mig varje dag, men jag tycker det är meckigt. Livet är för kort för att hålla på och bry sig om vad du tar på dig på morgonen.

Alexander: Eller så berikar du varje dag med små detaljer som jag. 

Måns: Där är vi väldigt, väldigt olika. Jag ser mer de stora penseldragen i livet.  (Skratt)

Är det någon som har stört sig på det här med Chevarelesk?

Måns: Tvärtom tycker jag. Jag tycker att folk stör sig på det när de hör om konceptet. De tänker att det låter som ett manligt gubbsjukt koncept. Sedan när de ser programmet, så är det raka motsatsen istället. Folk är oerhört glada. Vi har jättemånga kvinnor som ser programmet, som tycker det är minst lika intressant som män. Vi var väl rädda att vi skulle få negativa reaktioner, för att vi riktar in oss mot män i det här programmet. Vi visste ju inte ens om man fick göra det 2018. Men det har ju visat sig att det var inte några problem alls.

Behövs det mer vett och etikett ? Är det ett större behov av kunskap kring vett och etikett idag än kanske för 40 år sedan?

Måns: Jag tror du blev så ihamrad det som barn för 40 år sedan. Vett och etikett och språk. Det tror jag inte man blir på samma sätt idag. Sedan går allt mycket fortare nu också. Du får mer influenser av illa skrivna sociala medier.

Alexander: Jag kan tycka att korrekt vett och etikett är en del av ett slags kollektivt medvetande, som ändå bidrar med glädje och att man värnar om varandra. I en tid där jag tycker att det blir mer och mer individualism, tycker jag att det behövs ur den aspekten faktiskt. Så mer vett och etikett åt folket. Hövlighet.

Kanske lättare också att umgås med andra utan att det blir fel.

Alexander: Ja, absolut! Visst är det så. Jag håller med. 

Måns: Sedan är det enklaste i första läget att lägga ifrån dig mobiltelefonen, när du pratar med någon. Det har vi båda problem med. 

Alexander: Eller att man inte slå någon i ansiktet, kan ju också vara något att tänka på.

Måns: Absolut, men nu tror jag ju inte att det är lika många som slår folk i ansiktet,  som håller i en mobiltelefon.

Båda skrattar.

Alexander: Nej, det är sant.

Vad stör ni er mest på: om någon skulle vara riktigt snyggt klädd, men är ett svin eller någon som är riktigt sjavigt klädd, men rätt trevlig? Vad är det första som skulle störa er?

Måns: Innan man har pratat med svinet, så hade man förmodligen tänkt att det verkat vara en jättetrevlig kille. Sedan tror jag absolut att jag hade stört mig mest på svinet.

Alexander: Jag med!

Måns: Ingen av oss har någon acceptans för människor som inte är öppna och härliga.

Alexander: Måns och jag har väldigt lite aggressivitet i oss. Aggressivitet är en egenskap som jag, och jag tror även Måns, inte uppskattar. Så svinet kan dra, men han som är sjaskigt klädd och har gott hjärta - han är alltid välkommen. 

Måns: Det var ju så du såg på mig när vi träffades. 

Alexander: Exakt. För honom kan vi göra om.

Så avslutas intervjun, som den började, med ett hjärtligt skratt.