Jag kommer själv ihåg hur det var att göra blandband när jag var tonåring, som många andra med mig som är födda på 70-talet ( eller där omkring). Därför älskade jag omslaget och även insidan där Ryans spellista och Ameliahs spellista finns. Det gör mig nostalgisk. Tänk vad man ägnade tid åt att lyssna på Tracks på lördagarna och hur man satt beredd med rec-knappen och ändå ofta inte fick med hela låten, för att hela låten inte spelades. Jag undrar hur dagens ungdomar tänker kring blandband. För dom är det ju något som de inte mött (om de nu inte har föräldrar som nostalgiskt visat dom sina blandband). De har iofs sina youtube-listor och Spotify-listor, men att vara hänvisad till radion (om man inte hade LP-skivan) måste ju kännas långt ifrån deras verklighet. De kan ju med några enkla klick leta upp en låt och lyssna på den.
Nu hamnade jag långt från boken, fast ändå inte. För det är saker som jag funderar över när jag läser boken. Jag tror också att det är bra att det här med blandband och kassettspelare inte är annat än en bihistoria, eftersom de tonåringar som läser om det inte känner igen sig och kan göra att de inte tar till sig boken. Det är bra att den egentliga historien är den om att sakna sin förälder, svårigheter som kan uppstå med ny familj och att bli kär.
Blandband handlar om Ryan och Ameliah. Båda har sorg efter föräldrar som dött. Ryans berättelse utspelar sig 1993 och Ameliahs 2003. Båda har intresse för musik och båda har den gemensamma nämnaren kassettband.
Betyg: +3 av 5
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Blandband
Originaltitel: Tape
Författare: Steven Camden
Antal sidor: 363
Förlag: Atrium förlag
Utgivningsår: 2014
ISBN: 9789186095451
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, CDON
#blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar