Jag var på dop igår. Den var min bästa kompis som döpte sin lilla tjej. Jag hade den stora äran att få vara fadder.
Det jag tänkte på då var att det skrivna ordet har verkligen stor makt. Jag läste en dikt för den lilla i kyrkan. Jisses om jag fick kämpa emot att bli för rörd när jag läste dikten. Dessutom såg jag att min bästa kompis blev rörd och det hjälpte ju inte det hela. Lyckades dock läsa hela utan att börja gråta.
Efteråt var det många som kom och sa att det var så fint med dikten och att den skapat sån fin stämning. Tänk vad några rader nedskrivna ord kan göra! Tänk att de kan få oss gråta och le. En del ord kan ju till och med göra oss arga och ledsna. Visst är det fantastiskt?
2 kommentarer:
jag gråter alltid, det är tillåtet
Det var modigt av dig att läsa! Min man har blivit bedd att bli gudfar åt en flicka, men eftersom han inte är med i kyrkan får han bli fadder. Vi ser fram emot namngivningen.
Skicka en kommentar