John Stephens säger:
- Man blir ödmjuk av en sådan här succé. Jag trodde inte själv det, men det blir man. Jag trodde inte att det skulle bli en sådan succé. Man skriver ju bara vad man själv vill läsa och förväntar sig inte att andra ska tycka om det så mycket. Det är en fantastisk känsla.
John Stephens får sedan frågan vad som skiljer mellan att skriva en bok och att skriva ett manus. Han svarar:
- Det är mycket mer ord. Det är längre. Jag har levt med den här boken i 3 år. Så det blir mer än del av dig själv än ett manus blir. När man skriver ett manus så om manuset inte är bra så kan man hoppas att skådespelaren gör något bra av det eller att regissören gör det. Han säger sedan med ett skratt:
- Så går det inte med böcker. Det man har skrivit är ju som det är.
Sedan berättar John Stephens hur boken kom till:
- Jag satt och tittade på fotografier och saknade mina systrar. Då önskade jag att man hade kunnat resa till den plats som fotografiet var taget och vara med personerna på bilden.
John Stephens berättar:
- Jag trodde att jag kunde bara skriva om tidsresor som jag tänkte mig det hela, men då sa min förläggare att jag var tvungen att basera det på någon av de teorier som finns. Så jag åkte hem och läste på. Så tyckte jag den teori där man kunde komma tillbaka om och om igen och ändra var den roligaste.
John Stephens fick frågan om hur Grevinnan i boken kom till.
- Jag tog den klassiska häxan, men ville göra henne nyare. Eftersom jag arbetat mycket med Gossip Girl så kom jag på att jag kunde göra henne till en tonåring.
Så fick John Stephens även frågor från barn som vunnit en tävling i Barnens bokklubb. De undrade:
- Har Narniaböckerna inspirerat dig?
John Stephens svarar bland annat:
- Oja, det har dom. När jag var barn och läste dem så brukade jag alltid, när jag kom till ett nytt hus, undersöka garderoberna. Narnia-böckerna innehåller en sådan härlig värld. Jag ville också skapa en sådan känsla.
- Vad läste du för böcker när du var 11?
John Stephens svarar:
- Jag läste Narnia, Hobbit och Tarzanböckerna.
John Stephens berättar också att han ville fånga det där vardagliga som finns i Hobbit, även i sina böcker. Där man inte är superhjältar utan vanliga personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar