lördag 24 april 2010

Bitterfittan av Maria Sveland

Boken handlar om Sara som reser till Teneriffa. Hon har tagit en veckans semester från man och son. Hon har insett att hon är bitter och funderar mycket kring kvinnans plats i samhället. Hur kvinnor luras av kärleksmyten.

Det var en intressant bok, även om man blir lite ledsen av att läsa den (eftersom hon är så bitter). Jag tror dock att det är bra att läsa den och reflektera över hur man själv ser på sin situation och hur man vill att det ska vara. Speciellt när man har barn! Jag tror det där med att känna skuld är en viktig sak att fundera över. Vi känner alltför mycket skuld över att inte räcka till för våra barn, för vår familj samtidigt som vi vill mer än att bara vara mamma. (Hur mycket vi än älskar att vara mamma). Sedan tycker jag vi ska fundera över varför vi lägger så otroligt mycket på oss som vi ska klara av.

Betyg: 3 av 5

-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Bitterfittan
Författare: Maria Sveland
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301658-0

4 kommentarer:

Ango sa...

Jag gillade inte den här boken. Jag tycker det är en otroligt gnällig bok rakt igenom. Istället för att sitta och gnälla kan man göra något åt saken. Göra en förändring!
Jag tyckte inte heller att boken uppmanade till att tänka över sin egna situation, utan snarare att tänka över varför Sara var så förbaskat gnällig =).

Pockethexan sa...

Jag läste boken när den kom ut som pocket o det var så mycket skriverier om den o den skulle vara så bra o banbrytande i sitt språk..

Vet inte vad du tycker men jag tyckte inte att den var så speciellt banbrytande eller speciell förutom titeln..

Kanske var det enda recensenterna läste...

Men det kanske är för att vårat liv inte är som andras med en handikappad fru som är hemma hela dagarna o spelar WoW (delvis sant) o det är maken som har fått sköta mig, hemmet, tre barn o själv jobba, vi får skriva en bok istället så blir det nog banbrytande..

Kramis o hoppas att du kan ha en trevlig helg(jag sörjer...Djurgårn förlorade SM-guldet..)
<;(

Boktokig Eva Boström sa...

Nej, banbrytande tycker jag inte den är och jag kan hålla med om att den är gnällig, men den är ändå på något sätt intressant. Dock måste man nog vara på rätt humör när man läser den, för att uppskatta den! Och det var nog mer jag som tyckte, än att boken uppmanade till, att man skulle tänka efter kring sin egen situation.

Ingrid sa...

Jag tyckte också att huvudpersonen var väldigt jobbig- och just- gnällig. Det var ett förbaskat gnyende och klagande över så mycket- och precis som Ango säger ovan- "gör något åt det" i stället- boken kunde precis lika gärna ha hetat "gnällpellan" (fast det hade så klart inte sålt så bra).