Det här är en rolig bok och en sorglig bok på samma gång. Den är lättläst och passar när man vill ha lite avkopplande läsning.
Boken handlar om Mariana som är ensamstående mamma med två barn. Hon lever på fattigdomens gräns. Hennes man lider av en psykisk sjukdom och har försvunnit(han hör av sig en gång i halvåret). Hon träffar Janne på en semester när hon råkar knocka honom. Janne är rik och kan inte ana hur fattig Mariana är. Mariana, Janne och barnen turas om att berätta i boken. Det tycker jag är kul för då får man allas synvinkel.
Fast jag måste säga att jag tycker att det känns lite knepigt att Mariana skulle välja att jobba så få timmar och leva så knapert att de nästan inte har mat för dagen mot att jobba heltid. Vill man inte i första hand att barnen ska få äta sig mätta och äta bra om man har möjlighet att ge dem det? Tackar man verkligen nej till ett heltidsjobb om man har det så fattigt?
Boken handlar om Mariana som är ensamstående mamma med två barn. Hon lever på fattigdomens gräns. Hennes man lider av en psykisk sjukdom och har försvunnit(han hör av sig en gång i halvåret). Hon träffar Janne på en semester när hon råkar knocka honom. Janne är rik och kan inte ana hur fattig Mariana är. Mariana, Janne och barnen turas om att berätta i boken. Det tycker jag är kul för då får man allas synvinkel.
Fast jag måste säga att jag tycker att det känns lite knepigt att Mariana skulle välja att jobba så få timmar och leva så knapert att de nästan inte har mat för dagen mot att jobba heltid. Vill man inte i första hand att barnen ska få äta sig mätta och äta bra om man har möjlighet att ge dem det? Tackar man verkligen nej till ett heltidsjobb om man har det så fattigt?
Betyg: -3 av 5
1 kommentar:
Jag läste Tarzarns tårar för ett antal år sedan och reagerade på lite samma sak. Och vet du vad? Jag fick flera ilska svar om att somliga faktiskt inte har något val. Så tyvärr finns det faktiskt människor som har det så dåligt ställt i landet Sverige. :(
Skicka en kommentar