New York triologin av Paul Auster

Alla tre berättelserna i boken var ju lite.. annorlunda. De stannar verkligen kvar efter att man läst färdigt boken. Min mamma tyckte de var jobbiga/hemska när jag berättade dem. I vanliga fall skulle jag inte ha berättat vad en hel bok handlat om, men jag behövde berätta och jag visst att mamma inte skulle läsa boken. De var så störande (i brsit på bättre ord) - det vill säga att de inte lämnade mig ifred - så jag var tvungen att prata om dem. Den här boken är ingen för de som inte gillar trassliga, snåriga, surrealistiska historier. Tycker man om lyckliga slut kanske man inte heller ska läsa den här boken. Men jag- jag tyckte verkligen att det var en bra bok!!!


Stad av glas

Deckarförfattaren Quinn blir uppringd av någon som söker detektiven Paul Auster. Plötsligt har han tagit ett jobb som detektiven Paul Auster. Han antecknar allt i sin röda anteckningsbok. För var dag så tappar han alltmer fotfäste i tillvaron.

Vålnader

White vill att Blue ska skugga Black och hålla honom under uppsikt så länge det blir nödvändigt. Från en lägenhet på andra sidan gatan kan Blue se hur Black sitter och skriver. I denna berättelser har alla personerna ett namn på en färg. Jag tycker detta är så härligt!

Det låsta rummet

Skriven i jag-form. Fanshawe var berättarens bästa vän under skoltiden men sedan förlorade de kontakten. Så kommer oväntat ett brev från Fanshawes hustru om att hennes man är försvunnen. Berättar får efter ett tag ett brev från Fenshaw om att han inte alls är död (som alla tror) men att hans fru inget får veta. detta komplicerar till saker och ting.