Där lavendelfälten blommar av Carina Nunstedt

Carina Nunstedt har skrivit en fin, varm och inspirerande roman. Det handlar om sorg, om att läka långsamt och om att hitta sin plats i livet på nytt. Allt är skrivet med kärlek – till karaktärerna, till miljöerna, till berättandet.

Med sina levande och ömsinta karaktärer får berättelsen en extra kraft och närvaro. Jag följer Lisa, Julia och Michelle och deras liv och resa känns både äkta och nära.

Det är inte många böcker som får mig att vilja boka en enkelbiljett, men Där lavendelfälten blommar gör precis det. De underbara miljöerna, från charmiga Nice och alla vackra platser vid Rivieran till lavendelfälten, är så kärleksfullt skildrade att det var svårt att lämna dem när boken var slut.

Där lavendelfälten blommar är en berättelse som berör, som ger hopp och som stannar kvar. En vacker påminnelse om livets skörhet, men också dess förmåga att ge nya chanser.

Boken är första delen i serien Rivieradrömmar.

Sommar på Villa Hilda av Michaela von Kügelgen

Det är något särskilt med böcker som lyckas skapa sommarstämning från första sidan och som innehåller en värme som smittar av sig. Sommaren på Villa Hilda är precis en sådan berättelse. Lättläst, charmig och med glimten i ögat, vilket gör att jag trivs från början till slut.

Karaktärerna är trivsamma och mänskliga. Jag tycker om att de inte är tillrättalagda utan bär på egna bekymmer, drömmar och längtan, precis som vi alla gör.

Vi får följa journalisten Thomas och den tidigare kändiskocken Louise, som i hemlighet skriver på en bok. Deras vägar korsas ute på skärgårdsön Halsterö, där tar de jobb på det slitna pensionatet Villa Hilda, som precis ska starta upp verksamheten igen efter att ha varit nedlagt sedan 1970-talet. Båda är lite kantstötta och båda hoppas på en nystart. 

Miljöskildringarna är ljuvliga. Jag älskar känslan av skärgård med saltstänkta klippor, vackra vyer och måsskrik i fjärran. Det är som att få kliva in i en liten, somrig bubbla.

Sommaren på Villa Hilda är feelgood när den är som mest hjärtevärmande. En bok att läsa med något läskande i skuggan en varm dag eller ta med till stranden och bara försvinna bort en stund. En stillsam och fin läsupplevelse som lämnar efter sig ett leende.

Den barmhärtiga döden av Lindahl och Jinghede

Den barmhärtiga döden av Lena Ljungdahl och Anna Jinghede är en gastkramande och otäck historia med en intrig som är både fantastiskt välbyggd, smart och trovärdig. Det är fascinerande att se hur alla trådar vävs samman. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken, så uppslukad blev jag.

En kvinna och ett barn hittas skjutna i en bil på en skärgårdsfärja. Ingen vet vem kvinnan är, men det står snabbt klart att det inte är ett slumpmässigt dåd. Parallellt får Nikki i uppdrag att infiltrera ett nätverk i Malmö. Hon tvingas tänja gränser – både yrkesmässiga och personliga – och den där tunna linjen mellan rätt och fel blir allt suddigare.

Jag gillar verkligen hur författarna lyckas kombinera det actionfyllda med det psykologiska. Nikki är en komplex huvudperson – professionell, men också mänsklig och lätt att känna med. Hennes inre kamp ger tyngd åt berättelsen och det gör att jag hela tiden vill läsa vidare, inte bara för att få veta hur det går, utan för att jag faktiskt bryr mig. 

Tredje delen i serien om Nikki Kahn lever sannerligen mer än upp till förväntningarna. 

Om du vill läsa något riktigt spännande som både engagerar och kryper under huden – då är Den barmhärtiga döden ett måste.

Sommarminnen av Sarah Morgan

För mig är det sommar på riktigt först när jag får sjunka ner i en bok av Sarah Morgan och Sommarminnen är inget undantag. Hon fångar sommarkänslan på ett underbart sätt.

Den här berättelsen har allt jag vill ha: vänskap, kärlek, sorg och familjehemligheter. Sarah Morgan är en mästare på att skriva om kvinnlig vänskap, särskilt över generationsgränser. Det känns så äkta, så inkännande och alltid med värme. Boken är trollbindande på det där lugna och välbekanta sättet som är så typiskt för henne.

Miljön är underbar. Jag älskar att befinna mig på Cape Cod bland strandhus, sanddyner och glittrande saltstänkt hav. Det är ren sommarnjutning.  

Karaktärerna är precis som man vill ha dem i en riktig feelgood: härliga, väldigt mänskliga och framför allt mysiga att tillbringa tid med.

Sommarminnen är feelgood när den är som bäst – perfekt för hängmattan, solstolen eller en stilla kväll på altanen. Ett måste varje sommar!

Vikten av att ha tjocka sulor av Cathrine Brunzell

Vikten av att ha tjocka sulor är en underhållande feelgood, men inte den där sockersöta sorten. Här ryms också mörker, ångest och livets mindre smickrande sidor. En mörk feelgood helt enkelt, som både fick mig att skratta och tänka till.

Huvudpersonen Pål är långt ifrån en klassisk feelgoodhjälte. Han är ganska osympatisk och har svårt att ta sig ur sina egna invanda mönster. Ändå lyckas Cathrine Brunzell få mig att bry mig om honom. Jag tycker om att följa honom, få vara med i hans liv och se alla nyanser – även de kantiga och jobbiga. 

Relationen mellan Pål och Folke är något jag verkligen fastnade för. Den är varm, rolig och så fint skildrad – en av bokens stora höjdpunkter.

Det här är en engagerande berättelse som blandar humor och svärta på ett sätt som känns äkta. Den är en påminnelse om att livet kan vara ganska trassligt, men att det också fullt av små glimtar av hopp.

Snurra min jord av Peruzzi och Sigurdsson

Snurra min jord är en berättelse som bultar av kärlek till musiken. Dessutom är det roligt att det är en feelgood med dansbandstema. Det har jag inte stött på tidigare och det känns både fräscht och väldigt kul.  

Varje kapitel inleds med en låtstrof, vilket är så smart. Dels så sätter det direkt stämningen, men det är också väldigt roligt att gissa vilken låt det är. Vilken tur dock att det finns ett facit längst bak i boken.

Snurra min jord är en varm och underhållande berättelse om vänskap, svek, kärlek och livets små och stora förändringar. Karaktärerna är så där härligt levande, med både vardaglighet och glöd. Man vill hänga med dem, lyssna på deras historier och kanske också dansa lite.

Boken har något lättsamt över sig, men samtidigt en innerlighet som gör att man bär med sig känslan ett bra tag efter att sista sidan är läst. En feelgood med musikalisk själ!

Ett orimligt straff av Carin Hjulström

Det är något visst med att kliva in i en bok och direkt känna att man trivs.

Ett orimligt straff är sjunde fristående delen i Carin Hjulströms serie om Siri, Anton och alla de andra på och kring plantskolan Säbyholms gröna fingrar samt polisen Olle - och boken gör mig verkligen inte besviken.

Den här gången skuggas den lantliga idyllen skuggas av ett tragiskt dödsfall – en kvinna från Bro hittas överkörd av tåget och frågorna hopar sig. Självmord? Eller något mycket mer brutalt. Parallellt ställs Siri och Anton inför arvstvister, familjekonflikter och gamla lojaliteter som skaver.

Det som gör att jag tycker så mycket om den här serien är kombinationen av charm och allvar. Carin Hjulström skriver varmt och inbjudande, men väjer inte för att ta upp svåra ämnen som gängkriminalitet och social utsatthet.

Det är mysig miljö ute vid Säbyholm, men det finns sprickor i idyllen och det är just det som gör berättelsen levande. Det är extra roligt att känna igen sig – jag jobbar ju i Bro, och det gör att läsningen får en personlig dimension. Carin Hjulström är dessutom skicklig på att måla upp miljöer och göra dem inbjudande.

Ett orimligt straff är spännande, underhållande och väldigt lätt att tycka om. En mysdeckare att sjunka ner i, njuta av och samtidigt få något att fundera över.

Kunglig kärlek: Drömbilder av Maria Gustavsdotter

Drömbilder är en lågmäld men intensivt känslofylld berättelse om förbjuden kärlek, sorg och längtan.

Det är tredje delen i serien Kunglig kärlek, men den är helt fristående. Den här gången står kronprinsessan Victoria i centrum, tillsammans med kronprins Gustav och hans adjutant Gustav von Blixen.

Det som gör extra starkt intryck på mig  är hur författaren lyckas gestalta Victorias inre liv, trots att det inte finns några bevarade dagböcker eller brev med hennes egna ord. Hon broderar fram ett möjligt inre, med varsamhet och respekt och det känns både trovärdigt och gripande. Maria Gustavsdotter skriver fram en passion som känns både intensiv och sorglig. Det känns i hjärtat när man läser boken.

Jag tycker också mycket om hur författaren låter Victorias intresse för fotografering ta plats. Det ger berättelsen en extra dimension.

När romanen tar sin början är kronprinsessan Victoria gravid med sitt tredje barn, men blir allvarligt sjuk. Tiden efter förlossningen präglas av lång återhämtning. Och när sommaren kommer reser kronprinsparet till Tullgarns slott, en plats Victoria älskar och finner ro i.

Med på resan är Gustav von Blixen, kronprinsens adjutant, som redan från början funnits vid deras sida. Men på Tullgarn händer något. Där förändras tonen mellan Victoria och von Blixen. Det som tidigare varit vänligt och respektfullt får en annan laddning.

Vi får också följa kronprinsparet och von Blixens resa till Egypten. En resa som blir ytterligare ett steg bort från det kontrollerade hovlivet och djupare in i känslor som inte får finnas.

Drömbilder är en fin roman som bär på ett vemod. En berättelse om längtan, plikt och den kärlek som aldrig riktigt fick finnas. En sådan som gör ont i hjärtat, men som jag är glad att jag har läst.

Vita skuggor av Rebecka Edgren Aldén

Rebecka Edgren Aldén har fångat den där sommarkänslan i Vita skuggor, samtidigt som hon väver in mörka spänningsmoment. Det är saltstänkta klippor och segling men också hemligheter, svek och hot som rör sig under ytan.

Det är spännande från första sidan och jag älskar att fokus ligger på sjöräddningen. Det är ett ovanligt, men otroligt intressant perspektiv, som ger berättelsen både djup och nerv. Det känns autentiskt och engagerande och det märks att författaren gjort sin research.

Karaktärerna är intressanta och lätta att tycka om. Dessutom känns relationerna trovärdiga och jag följer sjöräddaren Annika lika intresserat som hennes syster Sofie eller den blivande bruden Lila.

Miljöerna målas upp så levande att man nästan känner gungningen från båten. Jag var helt uppslukad!

Det här är en psykologisk spänningsroman för dig som vill ha både nerv och känsla i en somrig miljö som doftar sol och saltvatten.

Kom ihåg mig av Abby Jimenez

Kom ihåg mig är välskriven, varm och hjärtskärande – på samma gång. Jag läser med en klump i halsen men också med ett leende, för det här är en berättelse som är både smärtsam och full av kärlek.

Abby Jimenez skriver så inkännande om demens, om hur det är när minnet som sviker och ens mamma inte längre kommer ihåg en. När någon man älskar försvinner, bit för bit, framför ens ögon. Det gör ont att läsa, men det känns också viktigt.

Det handlar också om vad som händer när man tvingas leva långt ifrån den man älskar allra mest. Hur håller man fast vid kärleken när livet drar åt olika håll? Det här är en storslagen och drabbande kärlekshistoria, där känslorna verkligen får ta plats. 

Abby Jiménez skriver med en sådan ömhet. Hon fångar sorgen, frustrationen och kärleken. Kom ihåg mig är en romance som verkligen berör mig. Den påminner om att kärlek inte alltid är enkel, men att den kan vara alldeles, alldeles värd det.

Berätta allt av Callum Bloodworth

Vissa böcker får en att vilja pausa mitt i läsningen bara för att få ropa ut: "Den är ju så bra!" Berätta allt är precis en sån bok.

Från första sidan är det som att kliva rakt in i en berättelse som bubblar av värme, hjärta och träffsäker charm. Callum Bloodworth är verkligen mästare på att skriva dialoger – kvicka, roliga och fulla av känsla. Jag sitter ofta med ett leende på läpparna, ibland fnissar jag högt, men mellan raderna ryms också allvar och vemod. Det är lätt att känna igen sig i karaktärernas osäkerhet, längtan och sårbarhet.

Det här är en bok fylld till bredden med läsglädje. Den får mig att vilja stanna kvar i berättelsen länge, men också att sluka den på en gång. Mysfaktorn är hundraprocentig, hjärtat bultar för karaktärerna och när sista sidan är läst lämnar boken kvar en varm känsla i hela kroppen.

Jag tycker så mycket om hur Callum Bloodworth visar att hjärteskav och humor kan gå hand i hand – och att en bok kan vara både underhållande och meningsfull på samma gång. Och att en bok för unga vuxna (ya) passar lika bra för vuxna i 50-års åldern. Berätta allt är feelgood på allra bästa sätt.

Blekjorden av Ulrika Lagerlöf

Blekjorden är fortsättningen på den älskade Hjortronmyren och det är verkligen fint att få återvända till Djupsele och möta karaktärerna igen.

Det här är en lågmäld, men stark berättelse som stannar kvar. Ulrika Lagerlöf skriver med både nerv och känsla för det som ligger under ytan – relationerna, lojaliteterna, svårigheterna och stoltheten som ofta präglar livet på landsbygden.

För mig slår den här romanen an något extra. Jag är uppvuxen med skogen. Min pappa ägde skog, liksom min farfar, och samtalen kring skogsbruk var en självklar del av vardagen. Därför känns det både intressant och djupt trovärdigt att läsa om konflikterna kring skogsägande och skogsbruk, familjeband, och vad det egentligen innebär att vårda ett arv – både det i jorden och det mellan människor.

Särskilt berörd blev jag av de delar som utspelar sig i dåtid – de griper tag på ett sätt som går rakt in i hjärtat.

Blekjorden berättar, stilla och engagerande, om det som verkligen betyder något. Om rötter, tillhörighet och val som formar liv. Jag tyckte mycket om den.

Mord under solen: Intrig i Amalfi av Anders och Anette de la Motte

Det är något särskilt med en riktigt välgjord pusseldeckare. När man får vara med och klura – inte bara på vem som är mördaren, utan också på vem som ens kommer att bli mördad. I Intrig i Amalfi dröjer det nämligen innan själva mordet sker och jag älskar det. Man hinner fundera, misstänka, bygga egna teorier – och det är riktigt, riktigt roligt.

Miljöbeskrivningarna är otroliga. Jag ville boka en biljett till Italien direkt. Det är som att man känner doften av citrusträd, hör sorlet från piazzan och känner den där ljumma vinden från havet.

Och maten! Alltså… beskrivningarna av mat och dryck är så levande att jag blev både hungrig och törstig under läsningen. Jag ville ha espresso (och då dricker jag inte ens det), limoncello, Lemon martini och en uteservering med rutiga dukar – helst allt på en gång.

Det här är en riktigt charmig och underhållande historia, fylld av blinkningar till klassiska deckare men med en helt egen ton. Anders och Anette de la Motte har skapat en pusseldeckare som känns både elegant och lättsam, med lagom mycket spänning och mycket personlighet.

Jag älskar den här boken – för gåtans skull, för miljön, för språket och för att den är så full av läsglädje. En perfekt blandning av mord, mat och medelhav!