lördag 8 februari 2020
Pälsjägare av Boel Gerell
torsdag 6 februari 2020
Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson
onsdag 5 februari 2020
Sikta högt av Heléne Holmström
söndag 2 februari 2020
Indra Larssons inte helt perfekta hästliv av Lin Hallberg
Kärlek är bättre än ingen kärlek av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson
Saga-sagor: Ballonglängtan, kurragömma och två tomtar i diket av Josefine Sundström
Handling: Saga Louisa Larsson är en stadig, klok och envis liten person som bor tillsammans med mamma och pappa i ett av radhusen på Solrosvägen. I den här boken berättar Josefine Sundström och illustratören Emma Göthner i fem fristående kapitel om när Saga leker kurragömma hos Samir och råkar kissa på sig, om ett djurparksbesök fyllt av avund och om ett julfirande hos morfar på landet med två tomtar och en bil i diket. Sagas mamma och pappa råkar bråka med varandra en dag och då tror Saga genast att de ska skilja sig. Saga har också en stark vilja och hon lyckas dessutom välja en egen eftermiddagsaktivitet som passar henne perfekt, trots pappas önskan om annat.
Mannen i vattnet av Mikael Fuchs
Serieromanen Dracula
fredag 31 januari 2020
måndag 27 januari 2020
Överlevarna: Röster från förintelsen av Bernt Hermele och Cato Lein
Visst blir jag upprörd när jag läser och tycker att det är förskräckligt.hemskt. Inte för att det är många ingående, blodiga, vidriga detaljer utan för att människor gjort allt detta mot andra människor. Jag mår illa. Men jag tänker att om överlevarna hittat kraften att berätta, då ska väl ändå jag ha kraften att läsa. Dessutom får man läsa exempel på goda saker som människor gjort. Det ger hopp.
Själva upplevelsen av förintelsen är berättat ur ett barns perspektiv och minne, eftersom det är de nu levande överlevarna som berättar och när de var med om detta så var de barn. Det är en drabbande läsning, som kommer närmre just på grund av det. Det är också en läsning som ger en bredd eftersom det är så många personers upplevelser som skildras.
Det finns en genomgående fråga i boken: Hur överlever man något som detta? En svår fråga att besvara trots att det gått många år. Visst har jag undrat över detta många gånger.
Så måste jag bara nämna dessa fantastiska svartvita foton på överlevarna. De är tagna av fotografen Cato Lein. Jag kan inte sluta granska dem. Det ger ytterligare en dimension att få se dessa porträtt.
Jag avslutar med dessa två ord: angelägen läsning. Aldrig har ett uttryck passat så bra!