Det här fortsättningen på boken Om du stannar. Så har du inte läst den och planerar att läsa den så bör du inte läsa mer nu.
I den här boken är det Adam som berättar. I förra boken var det Mia. Det har gått tre år sedan förra boken och Adam och Mia har gått skilda vägar. Det har gått bra karriärmässigt för båda (Adam är en rockstjärna och Mia har gått på Julliard), men Adam kan inte komma över att Mia lämnat honom. Han får reda på att Mia ger en cellokonsert och han går dit för att höra henne spela. Efteråt blir han bjuden till hennes loge och nu kanske han kan få veta varför hon lämnat honom.
Det är en fin och gripande bok. Det som är bra med den är att man blir så inne i den. Gayle Forman lyckas locka in en i boken och sedan kan man inte låta bli att läsa vidare. Jag gillar också hur varje kapitel, som utspelar sig i nutid, inleds med en bit ur någon av låtarna från Adams genombrottskiva (som heter Collateral dammage och är skriven efter att Mia lämnat honom). Det är ett smart drag. Det blir verkligare samt att det sätter en känsla för kapitlet.
"I´ll be your mess, you be mine
That was the deal that we have signed
I bought a hazmat suit to clean up your waste
Gas mask, gloves, to keep us safe
But now I'm alone in an empty room
Staring down immaculate doom.
"Messy"
Collateral dammage, Spår 2"
Betyg : 4 av 5
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: När jag lät dig gå
Författare: Gayle Forman
Orginaltitel: Where She Went
Serie: Del 2
Antal sidor: 223
Förlag:
B|Wahlströms
ISBN: 978913215970
Idag fyller Orhan Pamuk 59 år. Han är en turkisk författare, men även jornalist. Han är en av de nobelpristagare som jag inte läst. Han har skrivit bland annat Det tysta huset och Mitt namn är röd. Det tyst huset står i min bokhylla. Kanske borde man ta ner och börja läsa den idag!
Det här fortsättningen på boken Om du stannar. Så har du inte läst den och planerar att läsa den så bör du inte läsa mer nu.
Var det någon som såg filmen Mr Brooks igår? Vi såg den av en slump och det är jag glad för. Den var oväntat bra! Filmen handlar om en framgångsrik affärman som har en familj, som han älskar. Han är också en seriemördare, men vill dock inte vara en seriemördare. Han har ett alter-ego, Marshall, som styr honom.
Det här är en helt underbar bok. Jag blir så lycklig när jag upptäcker en sådan här bok. Den är orginell då den blandar berättelsen med sviter av bilder som berättar om Hopes drömmar om Honey.
Endera dan handlar om Britt-Marie, en 50-åring som tycker att alla runt omkring henne tar chanser men att hon själv väntar på att livet ska börja. Hon bor i ett litet samhälle som heter Stingslinge och försöker försörja sig genom att skicka in texter till tidningar. Britt-Marie lider av sina knölar på fötterna. Hon skäms för dem och tycker att de håller henne tillbaka. Hennes man, Leffe, drömmer om att vara ute och springa - men sitter bara i soffan och läser löptidningar.
Jag läste de sista sidorna av Ann Rosmans bok Porto Francos väktare på kvällen i försommarkvällens sol. Jag sörjde att boken var slut för den var ett underbart sällskap. Jag njöt av att läsa den och jag tycker så om hur Ann blandar kriminalhistoria med historia. Jag har inte hunnit stänga boken förrän jag redan längtar efter nästa bok av henne. Hur ska jag kunna vänta??? Ett bättre sällskap i sommar kan jag inte tänka mig att ni får!
