En idealisk äkta man av Erica James

Den här romanen är en tankeväckande skildring av familjeband, kärlek och hur livet kan förändras snabbt.  

Louisa och Kip har varit gifta i nästan fyrtio år och har tillsammans byggt ett stabilt liv och uppfostrat tre vuxna barn. Deras liv verkar lugnt och harmoniskt – tills Kip oväntat berättar att han vill skiljas och flytta ihop med en ny kvinna. För att göra situationen ännu mer komplicerad visar det sig att den nya kvinnan är sonen Angus ex-flickvän.

Berättelsen fångar känslorna och konflikterna som uppstår när livet plötsligt vänds upp och ner. Det är lätt att känna igen sig i de känslor av förvirring, ilska och förlust som alla karaktärerna går igenom. Jag gillar också hur författaren skildrar Louisa, som både är stark och sårbar. Det känns genuint och jag kände för henne under hela boken.

Trots att handlingen inte bjuder på de största överraskningarna, tycker jag att den är intressant och att karaktärernas utveckling är det som gör den så bra. Språket i boken är lättillgängligt utan att förlora djup.  

Romanen fångar verkligen den där känslan av att allt känns som kaos, men att det finns en möjlighet att hitta sin väg tillbaka.

Trädgårdsmästarens dotter av Marcus Jarl

Trädgårdsmästarens dotter är en ljuvlig läsning. En sådan som gör att man läser längre på kvällen än man borde.

Marcus Jarl skriver så man ryser av välbehag. Det är ett vackert språk som flyter fram mellan sidorna som en porlande bäck. Han gör det underbart lätt att uppslukas av handlingen med sina väl valda ord. 

Dessutom är han i sanning relationsromanernas mästare. Han får fram det komplexa och svåra samtidigt det kärleksfulla. Romanen väcker känslor och är berörande, så pass att jag glömmer att det är en berättelse.

Jag trollbinds totalt av denna historia med temat arv och miljö. Där också blommor får ta sin plats och där hemligheterna breder ut sig. Allt blir en helhet som ger den finaste läsupplevelsen.

Syskonfejden av Moa Herngren

När man öppnar en bok av Moa Herngren vet man att man kommer få läsa en briljant relationsroman, där man få se saker ur olika synvinklar. Denna gång handlar det om tre syskons upplevelser av barndomen och deras relation idag. Hur de hanterar allt som händer efter pappans död.

Syskonfejden hade kunnat vara en spänningsroman och jag hade inte kunnat sitta mer klistrad vid sidorna. Moa Herngren skildrar både syskonskapet och det som skaver lysande och träffsäkert. Det är relaterbart och så bra, så bra. Helt klart en av vårens bästa svenska böcker.

Segla på ett moln av Birgitta Bergin

Berättelsen är så fin, så fin. Jag blev helt golvad av denna historia om en kvinnlig vänskap som runnit ut i sanden, men som sedan tas upp igen. 

Att jag blev berörd är att uttrycka det milt. Jag har gråtit, skrattat och känt djupt med huvudpersonerna Tove och Chanelle.  Birgitta Bergin skildrar deras vänskap insiktsfullt och levande. Med en varm hand leds man genom deras historia.

Att läsa denna fina relationsroman är att tas med på en tänkvärd resa med Tone och Chanelle. Det är vackert och välskrivet och relationsskildringarna är underbara. Birgitta Bergin hittar verkligen rätt med denna bok. Det är det bästa hon skrivit.

I bokens början förlorar Tone både sin man och jobb. Då får hon ett telefonsamtal från Chanelle, hennes gamla barndomskompis som hon tappat kontakten med. Chanelle vill att hon följer med på en segeltur och som förr lyckas hon övertala Tone. Ska de lyckas reparera som vänskap?

Om en syster av Marcus Jarl

Marcus Jarl skapar magi med sina karaktärer. Han får dem att stiga ut ur sidorna och får mig att som läsare att känna hur de känner. Jag förundras av hur verkligt författaren får det att bli. Till exempel blir jag alldeles rörd över hur Bettan från förskolan fixar en avokadokärna till Julia, eftersom hon glömt det att ordna det till sitt barn Truls. Var på vippen att berätta det för min sambo innan jag kom ihåg att Bettan fanns i bokens värld.

Så har vi relationen mellan systrarna. Den är komplicerad och saker skaver. Det är precis det som författaren är så bra på. Han får till det på ett sätt som är engagerande och berörande, men även tänkvärt.

En annan sak som gör att boken blir så speciell är hur vardagen på Neonatalavdelningen skildras. Det märks att Marcus Jarl vet vad han pratar om. Jag fascineras, men framför allt har jag fått ännu större respekt för de som arbetar där. 

Det är inte konstigt att Marcus Jarl blivit en av mina favoritförfattare. Han har återigen bevisar att han förtjänar platsen i mitt hjärta.

Raka vägen hem av Klara Grede

En fin relationsroman om tre syskon som återvänder hem inför pappans begravning. 

De tre syskonen Isa, Jack och Robin har svårt att prata med varandra om saker som betyder något. Framför allt så pratar de inte om systern Indra som dog när de var yngre.

Jag tycker om hur författaren skriver. Hur hon berättar om de komplicerade familjerelationerna och om att vara fast i det förflutna. 

Den karaktär som jag tyckte mest om är 16-åriga Fanny, dotter till Isas sambo Emil. Jag gillade hur hon är en sorts katalysator och får saker att hända. Det är skönt att hon kan uttrycka känslor, eftersom syskonen har så svårt med det. Det blir en bra motvikt. Det är även intressant att följa hennes och Isas relation och se hur den utvecklas.

Brittas arv av Eleonore Holmgren

Det var underbart att få komma tillbaka till Lindö och återse karaktärerna från ”Sista sommaren”.

Precis som i förra boken är relationerna trassliga, men också fina och varma. Karaktärerna är härliga och man kommer dem så nära. De är skildrade med stor värme oavsett om de har sina bättre eller sämre stunder.

En annan sak som författaren lyckas med, är att få läsaren att verkligen vara med i berättelsen. Man är där  med personerna och i miljön.

Så visst har Eleonore Holmgren lyckats med sin fortsättning av ”Sista sommaren”. Jag tyckte mycket om att läsa ”Brittas arv”.

Skilsmässan av Moa Herngren

Moa Herngren har återigen skrivit en pricksäker historia som engagerar. 

Man får följa två huvudpersoner, Niklas och Bea som är gifta i 30 år. En dag kommer han inte hem. Bea får efter mycket oro tag i honom och får bara veta att han behöver tänka. Bea tänker att han snart kommer komma hem igen och de kommer skratta åt det. Men är det så enkelt?

Just att man får läsa båda personernas syn på saker och ting gör den så bra. Man får en nyanserad bild på allting som hänt och händer och en helt annan förståelse för situationen. Moa lyckas på ett briljant sätt porträttera personernas känslor, så att man kan leva sig in i det ännu mer.

Det är en sorglig och tänkvärd berättelse som skaver och som jag tror att många som lever i en relation kan känna igen sig i.

En fenomenal relationsroman som ger en känslomässig berg-och-dalbana.