Jag tycker mycket om att få följa huvudpersonen och hennes resa tillbaka till sig själv. Det är en varm och behaglig läsning som dröjer sig kvar och lämnar mig med en känsla av ljus och längtan efter solen.
Hanna Blixt är makalös på att måla upp hela berättelsen med miljöer, människor och allt. Man befinner sig verkligen där och är en del av allt.
Boken är full av värme och hopp. Det finns hela tiden ett ljus i det mörka. Jag blev snabbt förtjust i både tonen och karaktärerna och älskade att vara i den här världen.
Det är en riktigt mysig och fin berättelse som berörde mig från första sidan. Läs den du med!
Vintagebutiken i romanen är helt underbar — fylld av vackra klänningar och historia. Jag vill bara gå runt där, prova allt och njuta av detaljerna. Jag blir avundsjuk på karaktärerna som får vistas där varje dag.
Själva berättelsen är charmig och hjärtevärmande. Den är full av relationer som både trasslar och läker. Det är lätt att tycka om människorna och jag bryr mig om hur det ska gå för dem. Det är roligt att i denna tredje bok få lära känna min favorit Phoebe bättre.
Trassliga kärleksband i Vintagebutiken är mjuk, charmig och fylld av sådant som får mig att må bra. En perfekt bok att krypa upp med när man vill ha något som värmer – både hjärtat och själen.
Det jag tycker allra mest om här är karaktärerna. De är egna, lite udda och charmigt kantstötta. Det är människor man vill hänga med och som gör berättelsen både roligare och mer levande.
Romantiken är också fint gjord. Den värmer och den pirrar. Men den tar aldrig över allt annat, utan ligger som ett varmt ljus genom hela boken.
Och miljön… en julgransodling! Jag visste inte att jag behövde det, men tydligen gjorde jag det.
Julgransodlingen Christmas Tree är helt enkelt en riktigt mysig och charmig julroman – romantisk, lite hetta och full av udda och härliga karaktärer. En perfekt bok när man vill ha något lättläst juligt.
Jag tycker om hur Ylva Karlsson gör läsningen magisk genom att på de första sidorna antyda att det hänt på riktigt. Det gör det extra spännande och man snabbt vill läsa vidare.
Oron för en mamma som kanske håller på att dö på sjukhuset blandas med äventyr i en magisk skog som bara väntar på att upptäckas. Det blir både spännande, sorgligt och tröstande på samma gång.
Illustrationerna av Katarina Strömgård är i perfekt harmoni med texten. De hjälper till att förstärka känslan och gör historien ännu mer levande.
Paddvättens skog är sådan berättelse som är så lätt att dras in i, att man nästan tittar upp efteråt och förväntar sig att se skogen och karaktärerna.
Det som verkligen fångade mig är julkalendern som huvudpersonen fått av sin tolvårige son, som firar julen med sin pappa. Den blir inte bara en fin tråd genom berättelsen, utan också ett av bokens hjärtligaste inslag. Varje morgon är en liten högtid, och jag satt där och var lika nyfiken som huvudpersonen (och allt fler i byn) på vad dagens lucka skulle bjuda på.
Karaktärerna är dessutom sådär härliga som Jo Thomas alltid bjuder på. Värme, humor och charm i en perfekt feelgoodblandning, och miljöerna gör att jag bara vill packa väskan och kasta mig rakt in i Kanadas vintervärld.
Jo Thomas levererar som alltid en berättelse som värmer långt efter sista sidan. En riktig julmys-pärla.
Den är varmt och vänligt skildrad med härliga karaktärer som man njuter av att omges av. Rockan och hans får Janis stal mitt hjärta direkt.
För mig blir det också extra speciellt att läsa den eftersom jag är uppväxt i Västerbottens inland. Miljöerna känns nära och välbekanta och det gav boken en ännu trevligare och mer hemtam känsla.
Det här är en charmig berättelse som fick mig att le och verkligen trivas. En varm och lättläst bok som man mår bra av att läsa.
Och visst är väl omslaget helt ljuvligt?
Vår tid är över är mörk, full av svärta och smärta – men samtidigt så oväntat vacker.
Här finns allt det där som hör tonåren till: kärlek, drömmar, vänskap, svek, rädslor och den där viljan att erövra världen. Allt placerat i en liten stad på 80-talet, så skickligt skildrat att jag nästan kunde känna den där instängda känslan själv.
Simon… ja, han frustrerade mig rejält ibland. Självupptagen och blind för mycket som händer omkring honom – men också väldigt mänsklig. Det här är en berättelse som väcker frågor och känslor, som rör upp mer än man först tror. Det är sorgligt och gripande.
Vår tid är över är sorglig och gripande, allt fint inramat av Lustans lakejers musik.
Den är spännande, lättläst och full av driv. Jag läste den i ett svep och sidorna bara flög iväg utan att jag ens märkte det. Simona Ahrnstedt lyckas igen med sin perfekta mix av spänning, hämnd och romantik. Det är intensivt, uppslukande och otroligt underhållande.
Nu längtar jag redan efter nästa del i serien. Charlie fortsätter att vara en favorit!
Nattvardsbarnet är spännande och otäck, på det där sättet som gör att man inte kan sluta läsa även om man egentligen vill blunda ibland.
Jag älskar hur språket bara flyter. Det är rappt och lätt att ta till sig. Miljöerna är så målande att jag nästan står där själv, mitt i ett vinterkallt och juligt Södermalm. Just stämningen är en av bokens största styrkor. Den bär handlingen och gör att den lämnar avtryck.
Det här är en deckare som kombinerar intensitet, stämning och en mörk intrig på ett sätt som verkligen tilltalar mig. En bok som både underhåller och kryper under huden.
Romanen är inte bara fartfylld action – den är också en skarp samhällsskildring av dagens Sverige, där maktspel, gängkriminalitet och lojalitetskonflikter vävs samman till en skrämmande trovärdig helhet. Jeridi lyckas balansera det otäcka och det mänskliga, med karaktärer som bär på både mörker och hjärta.
Det hela känns filmiskt. Man ser scenerna framför sig, hör pulsen öka och känner adrenalinet. Men bakom kulisserna av action finns en allvarlig kärna. En berättelse om ansvar, moral och vad som händer när gränsen mellan rätt och fel suddas ut.
Kaoseffekten är trollbindande, otäckt aktuell och skickligt skriven. En thriller som känns både underhållande och djupt oroande. Kort sagt: otäckt bra.
Boken berättas genom fyra olika perspektiv och just det greppet är briljant. Varje kapitel vänder upp och ner på allt man trodde att man hade förstått. Sanningen känns hela tiden nära, men ändå alltid precis utom räckhåll. Jag älskar hur Kelsey Cox bygger intrigen: lager på lager, allt mer invecklat, som att dra i en tråd och se hela väven förändras.
Relationerna mellan karaktärerna är… ja, dysfunktionella på bästa möjliga sätt. Här finns svek, lojaliteter, lögner och undertryckta känslor och allt det gör berättelsen både mörk och beroendeframkallande. Det är inte bara spännande utan emotionellt laddat också.
Jag var totalt fast. Det här är en sådan bok där man tänker “bara ett kapitel till” och plötsligt är klockan två på natten.
Rekommenderas varmt till dig som älskar thrillers med twistar, känslor och karaktärer som gömmer något.
Hur stor betydelse har ett namn? Det är den fråga som den fängslande och tankeväckande romanen Namnen kretsar kring.
Berättelsen har en Sliding Doors-inspirerad intrig som verkligen griper tag. Ett enda ögonblick förändrar allt. En mamma ska registrera sitt barns namn och beroende på vilket av de tre namnen, Bear, Julian eller Gordon, hon väljer, formas tre helt olika livsöden för barnet och familjen.
Florence Knapp skriver med en skärpa som gör att man känner varje beslut och varje konsekvens in på huden. Det är drabbande, känslostarkt och mörkt – en berättelse som får en att stanna upp och fundera.
Efteråt ville jag bara prata med någon som också läst den. Namnen är en bok som väcker tankar och passar perfekt för en bokcirkel.
Det är en roman som verkligen går rakt in. Jag blev både berörd och omskakad och den kommer att stanna kvar hos mig länge.Blommor av järn är en otroligt spännande bok som direkt drar in dig i berättelsen. Slutet lämnar en med ett starkt sug efter nästa del i serien – man vill bara fortsätta! Det finns ett mörker som vilar över sidorna och gör hela läsupplevelsen ännu mer fängslande.
Martin Olczak och Lina Blixt har tillsammans skapat en skrämmande bladvändare för mellanåldern. Jag älskar illustrationerna som verkligen bidrar till den kusliga stämningen genom hela boken.
Språket flyter fint och gör boken lättläst, samtidigt som tempot är högt och cliffhangersna avlöser varandra. Det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken förrän sista sidan är läst.
Blommor av järn är perfekt för alla som älskar spänning, kusliga stämningar och bladvändare som verkligen håller en fast.
Det är tredje delen i Fruktansvärda grejer-serien pch passar mellanåldern perfekt.
Drömväsen är en riktig bladvändare som man läser i ett andetag. Historien har korta kapitel och ett bra driv. Den är perfekt för mellanåldern och alla som vill rysa lite extra.
Lens Ollmark bygger upp spänningen gradvis. Ju längre in i boken man kommer, desto mer läskigt blir det. Miljöbeskrivningarna är levande och trovärdiga, vilket gör att den olustiga känslan blir ännu starkare.
Det här är inte en bok för lättskrämda, men för den som älskar skräck är det en perfekt läsupplevelse. Drömväsen är väl genomtänkt, skickligt uppbyggd och håller läsaren fast från första sidan till sista.
Eva Salqvist lyckas med något som jag verkligen uppskattar i en bra rysare – hon ger nämligen bara små hintar av sanningen. Det gör att man som läsare inte kan sluta läsa, eftersom man bara måste få veta mer.
Beskrivningarna av miljön och karaktärerna, både genom Adrians inre dialog och hans upplevelser, är trovärdiga och lätta att känna igen sig i. Det är lätt att dras med i Adrians känslor och tankar och man känner verkligen med honom.
Redan tidigt byggs en obehaglig stämning upp – och den bibehålls genom hela boken. Läsaren får en hel del att fundera över, och även när man tror att man vet, finns något mer som lurar under ytan.
Loella är en riktigt otäck och välskriven berättelse som kryper under huden.
Det här är en bok som verkligen ger både rysningar och spänning. Det övergivna huset med sin mörka historia, som sträcker sig över generationer, är precis så kusligt som man hoppas på i en riktigt bra skräckbok för barn. Slutet är klassiskt och samtidigt oväntat.
Jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste från start till slut i ett svep. Språket flyter fint, berättelsen har ett driv som gör att man bara vill läsa vidare och relationen mellan barn och föräldrar känns högst igenkännbar. Miljöerna är målande och stämningen växer sakta men säkert till något riktigt obehagligt.
Det är en riktigt härlig läsupplevelse som jag varmt rekommenderar till barn från 9 år och uppåt.
Det här är verkligen en sådan bok som jag inte kunde släppa förrän sista sidan var läst. Bara jag som ser är en välskriven bladvändare med en bra balans mellan nervkittlande spänning och det som berör på riktigt.
Berättelsen följer Amanda som står mitt i en vardag fylld av flytt, vänskap och osäkerhet, samtidigt som mörka, övernaturliga händelser börjar krypa in i hennes liv. Det är precis lagom kusligt för att man ska sitta på helspänn, men också hjärtskärande och berörande när det handlar om att förlora en förälder och försöka hitta sin plats i världen.
Det jag verkligen uppskattar är hur Emma Olofsson väver ihop spökhistorien med sådana vardagskänslor – rädslor, längtan efter att passa in och vänskapens betydelse. Det blir inte bara spännande, utan också varmt och mänskligt. Jag kände verkligen för karaktärerna och deras relationer, och spänningen gjorde att jag bara ville läsa vidare.
Bara jag som ser är en bok som passar perfekt för dig som gillar lite kuslig spänning blandat med känslor som stannar kvar efter sista sidan.
När Hanina flyttar till Mörkersjö hoppas hon på en nystart. Nya vänner, en chans att passa in. När ridskolan ordnar en spökvandring bestämmer sig Hanina för att följa med, trots sin mörkerrädsla. Det hon inte vet är att natten kommer att förändra allt.
Camilla Linde har skrivit en berättelse som fångar precis den där känslan jag älskar – när det övernaturliga smyger sig in i vardagen och får en att både rysa och känna. Det är spännande och stundtals riktigt kusligt, men mitt i allt det mörka finns värme.
För bakom spöken och viskningar handlar Spökvandringen om vänskap, mod och utanförskap. Om att våga stå upp, även när benen darrar. Haninas längtan efter att höra till och hennes mod att möta det okända berörde mig.
Det här är en bok att krypa upp med i höstmörkret – en sån där berättelse som får en att vilja tända ett ljus, dra filten tätare om sig och läsa bara ett kapitel till. En perfekt blandning av mysrys och känsla.
