Lavendelträdgården av Lucinda Riley

Det var ett tag sedan jag läste något av Lucinda Riley och under läsningen kom jag på mig själv med att tänka: Just det, det är ju därför jag tycker så mycket om hennes böcker.

Hon har en fantastisk förmåga att kombinera en fängslande berättelse med intressant historia. Den här gången får vi lära känna några av kvinnorna i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, samtidigt som vi får följa en berättelse om familjehemligheter, svek och kärlek. Jag tycker om hur hon gör historiska händelser till en självklar del av berättelsen, så att jag både blir uppslukad av romanen och samtidigt lär mig något nytt.

Det är just den kombinationen som jag tycker att Lucinda Riley är så skicklig på. Hon bygger upp levande miljöer och skapar karaktärer som känns verkliga, samtidigt som hon väcker nyfikenhet kring den tid och de människor hon skriver om. Jag sveptes med i berättelsen från början till slut och när jag lade ifrån mig boken kände jag inte bara att jag hade haft en härlig läsupplevelse, utan också att jag hade fått en större förståelse för den historiska period hon skildrar.

Lavendelträdgården blev en fin påminnelse om varför Lucinda Riley länge har varit en av mina favoritförfattare. Det här är precis den sortens roman som får mig att försvinna in i en annan tid för en stund och sedan stänga boken med känslan av att ha fått med mig något mer än bara en bra historia.