För evigt glömd av Emmelie Uggla

För evigt glömd av Emmelie Uggla är en sådan bok som bara hugger tag direkt. Jag var fast från första stund.

Boken öppnar med Clara får veta att hon har obotlig cancer och det träffade mig rakt i magen. Det är något i hur det skildras som gör att det känns väldigt nära och berörande. Och mitt i allt detta dras hon, via sin podd, in i ett fall som är lika märkligt som det är obehagligt: människor som dödförklarats trots att de lever. Där och då var jag såld.

Uggla låter flera berättelser löpa parallellt och jag älskar hur jag hela tiden tvingas tänka om, koppla ihop trådar och ifrågasätta det jag tror mig veta. Det finns en ständig känsla av att allt kan vända när som helst.

Det finns också mycket som skaver i den här berättelsen. Det är familjer som gått sönder och hemligheter som ligger och trycker. Och mitt i allt det där finns relationen mellan Clara och hennes pappa, som gör starkt intryck på mig. Den är så skör och trevande. Jag märker hur jag nästan håller andan ibland, bara för att jag så gärna vill att de ska hitta fram till varandra.

Ju längre jag läste, desto svårare blev det att lägga ifrån sig boken. Mot slutet satt jag verkligen helt uppslukad. Det är intensivt, oväntat och väldigt, väldigt bra.