Jag har alltid haft en svaghet för dystopier. Det är något med tanken på framtiden och på hur världen kan se ut om det går fel, som fascinerar mig. I Ran hittar jag precis det jag söker i en bra dystopi – mörker, spänning och en engagerande berättelse.
Estrid Klint har skapat ett framtida Sverige som känns både främmande och kusligt bekant. Världsbygget är genomtänkt och trovärdigt och jag gillar verkligen hur hon väver in samhällskritik.
Karaktärerna är intressanta och mångbottnade. Jag fastnade särskilt för Ran själv. Hon är modig och viljestark.
Det är en spännande berättelse som skapar tankar. När jag slog igen boken kände jag direkt att jag måste få veta vad som händer sen. Nu börjar den otåliga väntan på nästa del!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar