Från det att jag läste ut första boken så längtade jag efter att få möta huvudpersonerna Fredrika Storm och Henry Calment igen.
Det blev en glad återträff i vilken jag återigen konstaterar både att Frida är mycket skicklig i att skildra karaktärer, men även att skapa personer som man vill umgås med. Jag tycker om hur bra Henry och Fredrika kompletterar varandra. Dessutom så är relationsbitarna intressanta och välskrivna. Allt det gör att man bara vill läsa mer.
Så har vi då deckarhistorien, med en spänning som skickligt byggs upp. Direkt från start har Frida mig fångad med kroppen som hittas i väggen på ett gammalt nedlagt mentalsjukhus. Vilken ruggig miljö! Både när mentalsjukhuset var i bruk och efteråt. Stämningar är helt klart en del av det som Frida Skybäck är bra på att förmedla och som gör att det är så bra.
Det återstår bara gör mig att konstatera: Jag längtar fortfarande efter fler möten med huvudpersonerna och den här serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar