När jag läste så önskade jag att alla äldreboende hade en sådan som Agnes som jobbar där.
Agnes har nämligen hjärtat på det rätta stället. Hon vill att tillvaron för de äldre på boendet Smultronhyllan ska bli mer meningsfull och att de ska få riktigt önskeboende med livskvalitet. Det är dock lättare sagt än gjort när man har en chef som Mallis.
Jag funderar när jag läser (och efteråt) om Agnes goda hjärta även gör henne lite naiv. Den retar mig ibland, men samtidigt tänker jag att det gör också att Agnes vågar kasta sig ut i saker som andra analyserar sönder. Mina känslor för Agneta är med andra ord blandade. Samtidigt som hon är härlig så vill jag ruska om henne ibland.
Det var fint att få träffa Linnea igen. Hon var min favoritkaraktär i ”Det enda jag vill är att leva”. Hon är så ljuvlig. Jag tycker det är så roligt när författare gör som Birgitta gör. Låter tidigare karaktärer komma igen i biroller i en ny bok.
”Smultronhyllan” är en feelgoodroman innehåller både värme och humor, men som också väcker känslor av alla olika slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar