Man slungas in i varje förälders mardröm: att ens barn inte vill ha kontakt med en.
Huvudpersonen Livia, börjar efter en hjärtinfarkt, reflektera över hur hon har tappat kontakten med sina barn och hon försöker återknyta banden med dem.
Boken tar oss med på en känslomässig resa genom hela familjens perspektiv, vilket ger oss som läsare en djupare förståelse för händelserna som ledde fram till dagens situation.
Karaktärerna är välutvecklade och komplexa. Från början upplever jag inte Livia som särskilt sympatisk, men efterhand förstår jag att allt inte är som det verkar. Det finns flera perspektiv att ta hänsyn till.
Anne Liljeroth skriver på ett gripande sätt som verkligen fångar känslorna och spänningarna i en familjedynamik. Det gör ont att läsa och det är sorgligt men ändå hoppfullt. Vilken bok hon skrivit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar