Cecilia Ahern har skrivit en berättelse som känns väldigt fransk. Inte på ett negativt sätt, utan enbart ett positivt sätt. För mig innebär det att det är en annorlunda och tänkvärd berättelse. Att den inte går den vanliga vägen genom min hjärna. Det friskar upp.
Huvudpersonen Allegea är parkeringsvakt och får en dag kämpa med en person som missar att betala för sin bil. Det är frustrerande. Hon får höra av honom att man är summan av de fem personer som står närmast. Det är intressant tanke. Jag tänker: Vem gör det mig till? Vilka positiva influenser ger det? Vad bidrar det till?
Jag tyckte hur som helst mycket om boken och hoppas att många läsare hittar till den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar