Att väva in historiska fakta i berättelser, det är något som jag verkligen faller för. I den här romanen är efterlysningarna äkta. De kommer från den tidning som slavarna i amerikanska södern använde för att få kontakt med de familjemedlemmar som de brutalt skiljts ifrån.
Dåtid och nutid kompletterade varandra på ett fint sätt och båda berättelserna var lika intressanta och spännande. Dåtid är 1875, då vi får följa den frigivna 18-åriga Hannie på hennes resa då hon hoppas hitta sin mamma och sina syskon. Nutid är 1987 där den nyinflyttade läraren Benny Silva försöker hitta ett sätt att få sina elever intresserade på litteraturlektionerna.
Författaren lyckas få till magin så att jag färdas genom både tid och rum och allt blir verkligt. Jag kan inte slita mig från berättelsen förrän den är slut och då känns det konstigt att lämna bokens miljöer. Vilken fin läsupplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar