Det är som sagt mycket mörker i berättelsen, men det finns också ljus och värme. Kärleken mellan Asynja och hennes 4-månader gamla dotter Snäckan är fin. Detaljerna i vänskapsskildringarna mellan Asynja och Gisela berör mig.
Jag kan inte låta bli att imponeras över hur hantverket bidrar till upplevelsen av samhällets baksida, genom de korthuggna meningarna. Även språket är tonsäkert ner i minsta detalj. Det blir en läsupplevelse som stannar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar