Små katastrofer är en bok man vill prata om. Jag kommer säkerligen fråga många jag träffar: Har du läst den? I första hand i hopp om att få diskutera den, men även för att få chansen att tipsa om den.
Berättelsen engagerar mig verkligen och gör mig illa berörd, då det handlar om en 10-månaders flicka som kommer in med en skallfraktur på akuten och man vet inte vad som hänt. Läkaren är vän med mamman och kan först inte tänka sig annat än att det är en olycka, men sedan smyger sig tvivlen på. Som läsare vet jag inte heller vad jag ska tro och det driver mig till att fortsätta sida efter sida.
Jag uppskattar verkligen att man får läsa ur mammans, pappans och läkarens perspektiv. Speciellt mammans tankar är hjärtskärande. Hon känns för övrigt mycket verklighetstroget skildrad. Att berättelsen är ur flera perspektiv fördjupar den och jag njuter av att få hoppa mellan karaktärerna.
Mycket tankar och funderingar väcks, bland annat kring vänskap och föräldraskap. Jag vill inte avslöja för mycket, så därför tar jag inte upp någon tanke. Däremot rekommenderar jag boken varmt som bokcirkelbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar