Vi börjar med miljöbeskrivningarna. De teleporterar mig direkt till platsen. Författaren har med precis de rätta detaljer som behövs för att jag ska känna att jag är där. Hon öser inte på, utan visar att det inte behövs mängder med detaljer för att måla upp en miljö.
Jag älskar också hur spänningen och cyklonen är i symbios. Ju mer cyklonen byggs upp desto mer intensiv blir berättelsen.
Sedan har vi karaktärerna som beskrivs så levande att jag glömmer att de är påhittade. De ger alla sitt till berättelsen och berikar den just för att de är så olika. Jag tycker så mycket om huvudpersonerna att jag är lättad att jag kommer få möta dem igen. Men det är också intressant hur Christina Wahldén problematiserar polisens arbete.
Romanen lyfter även fram ursprungsfolkens kultur och historia samt deras problem. Jag kommer närmare ett folk jag aldrig träffat och får förståelse för deras situation. Det gör att berättelsen får ett djupare värde för mig och en speciell plats i mitt hjärta.
Bokförlaget Forum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar