Hamnet av Maggie O’Farrell

Jag vet ju att Maggie O’Farrell skriver bra, men jag hade ändå inte väntat mig att bli så här uppslukad av berättelsen. Jag öppnade boken, började läsa och försvann från omvärlden ett par timmar. När jag tittade upp var det mörkt ute.

Författaren porträtterar människorna så fint, allt med små medel. Det är lyriskt, men ändå inga onödiga utläggningar. Hon använder nyanser och stämningar på ett snillrikt sätt. Även miljöbeskrivningarna samarbetar med personbeskrivningarna och lyfter dessa. Det är en njutning att läsa.

Det är också en sorglig läsning. En del av boken handlar om en 11-åriga Hamnets död, sonen till William Shakespeare och hans fru Agnes. Men berättelsen handlar om så mycket mer. Den är sannerligen ett mästerverk.